Aftonbladet – 16 mars 1855, sida 2

Från Thåråse? Är det möjligt! utropade fru de Villeneuve. I detta ögonblick glömde den arma modren helt och hållet den ovilja hon kände för sin man och störtade hänförd fram till honom. Lussan och Sylvia, som ännu qvarstodo i dörren, vände sig hastigt om för att höra hvilka underrättelser generalförpaktaren medförde. Ingen af de öfriga märkte deras närvaro. Ni har nyheter från min dotter ! utropade den stackars qvinnan nästan vanmäktig. Hvar är hon?... Hvad gör hon?... Hvarför kommer hon ej?...w. Jag vet ej hvad jag skall svara er... Se här, läs sjelf detta bref som jag nyss fick. Jag har knappt haft tid att läsa igenom det och dessutom förekommer det mig mycket dunkelt., Han . lemnade sin hustru ctt groft papper försedt med: Paris poststämpel. Fru de Vil neuve öppnade det girigt och läste högt. Mina goda älskade föräldrar, jag har ändtligen fått tillåtelse att genom några rader lugna er i afseende på mitt öde, ehuru jag blifvit strängt förbjuden ingå i några detaljer om min nuvarande ställning. Ni måste således åtnöja er med att veta att jag lefver och ätt jag oaktadt min dystra fångenskap en gång hoppas återse er. Hvarje dag, hvarje timma tänker jag på dem som äro mig kära; det är min enda tröst uti denna dödliga oro hvaraf mitt lif förtärs. Försöken -ej: att upptäcka hvar jag är; man hotar mig med de största olyckor om j vågen företaga några undersökningar hvilka tyvärr i alla fall skulle vara fruktlösa. Varen tfvertygade att jag så länge jag lefver allt:d skall förblifva värd er kärlek... Beklagen och älsken er arma olyckliga Therese.n Då fru de Villeneuve slutat läsningen af detta rörande bref, hvilket bar så tydliga spår af tvång, sjönk hon tillntetgjord ned i en länstol. Hon gäger ingenting om Pbilip,, mumlade chevalieren för sig sjelf.