Aftonbladet – 13 mars 1855, sida 1

terna som skulle hissa honom upp. Allt är färdigt,, skrek anföraren, och med ett hurrarop fattade alla man i tåget ochidrogo till. Meny huru: förvånade blefvo de icke, då de märkte att det var sjelfva anföraren, som med blodsprängda. ögon dinglade.i luften... Tufve hadesnemligeni sista ögonblicket: kastat.sna-. rankring .snapphan:ns hals, och som stallbröderna i detsamma drogo till. kunde han omöjligen skrika; :Emellertid smög Tufvesig oförmärkt undan i en döndagång, och de uppretade bjessarne sökte-honom förgäfvesi hela gården. De ansågo slutligen händelsen för rent. trolleri, och det: söges, att Tufvecefter den betan aldrig blef oroad. af-deras besöks Tufve Månsson skötte nu i ro sitt yrke och sin handel i många år, och det är först i konung Carls oroliga tider, som vi åter se honom framme i ett ganska vigtigt ärende — vigtigt för hela fäderneslandet. I slutet af år 1709, medan den store kun-. gen låg i Bender,, passade danskarne på tillfälle och inryckte i Skåne. Det blef stor bedröfvelse i landet och många förtviflade, men Stenbock gjorde som Gustaf Wasa: han förlitade sig på Gud och Sverges. allmoge och rustade sig derför manligen till motstånd... Nu skulle kanske äfven jag kunna vara fäderneslandet till någon tjenst, tänkte. Tufve Månsson och funderade på att besöka danska lägret. Redan i December var vinterföret i godt stånd, hvarför han emellan jul:och nyår begaf sig åstad med tvenne lass humle. Han tog sin systergon Pehr Jönsson. från Sibbarp till körsven för det ena lasset, och stälde så kosan rakt mot Lund och Malmö som: han i främsta rummet ville besöka. Ingen hade på länge vågat att besöka dessa stäer med: humle, af hvilken-orsak han äfven. hoppades att göra en god marknad i ekono-.