Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 1

lit den hade slingrat sig undan de botande händerna och försvunnit. ; Philip hade emellertid känt en vindfläkt, förorsakad af den flyendes snabba steg. ; Tag upp lyktan, Chavigny, ropade han. Han flyr! ban skall undkomma oss.n Abben skyndade att lyda, och:i den djupa gången såg Philip en svag, rörlig skugga. Han tvekade icke längre, han fattade en af sina pistoler öch skjöt. Sanden; som lossnade från alla sidor, och rökhvirfveln förorsakad af explosionen hindrade dem hölt och hållet att se, men ett doft tjutande tillkännagaf att kulan träffat sitt mål. Ljus ! ljus! ropade Lussan högljudt och störtade in midt ibland röken; jag har träffathonom! Andtligen Ka vi honom fasti Uppeggad af striden; skyndade han framåt med raseri. Snart försvann han i mörkret; men ännu hördes bullret af hans steg och hans upprepade rop: Plötsligt tystnade ropen; en: tung kropp hördes: falla ned; liksom i en afgrund. Philip I Philip! ropade den -förtviflade ES Philip! för Guds skull ;vänta på oss I -. Han lyssnade. En dödstystnad herrskade rundtomkring dem. Sions Gud ! utropade Hartman, en ny olyc, ka har händt! Jag borde ha insett att denna strid emot den onde anden skulle sluta olycksbringande för 0s8.n Philip! min älskade den lille eb ! pVänt Philip ! upprepade g på de lägte gångarna... så är det... Kom hit åt... Åh, de djefvulsk list! De veko af något åt höger och inträngde uti en stor atelier, hvilken stod i förbindelse med -hufvudgången. Hartman, som tagit lyk