Aftonbladet – 12 mars 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 12 Mars. En insändare har gått oss i förväg i uttalandet af de betraktelser, som utnämningen åf det nya statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet hos mången framkallat. Vi meddela här nedan hans i går osstillhandakomna uppsats härom; emedan den uti hufvudsaken, eller rörande prestens fullkomliga olämplighet till detta embete under våra nuvarande förhållanden, helt och hållet öfverensstämmer, med vår egen åsigt, hvilken dessutom säkerligen i detta fall delas af hela den, ofantliga majoritet af tänkande i vårt land, som utgöres bf lekmän, och — vi tro oss utan fara för misstag kunna tillägga — äfven af en stor del bland sjelfva presterskapet. Vi äro ur denna: synpunkt lika med insändaren öfvertygade, att det träffade valet icke kan annat än mötas af allmänhetens ogillande. Emellertid lät den vind, som sedan några år blåber -på höjderna, svårligen vänta något annat än ett nytt drag af denna undergifvenhet för relaturens anspråk, som numera synes tillöra systemet. Hvad som händt, efter att dessutom redan länge hafva varit af ryktet förutsagdt, kan således knappast. väcka någon förvåning. Och hvaröfver skulle man.väl i bjelfva verket numera i dylika fall-egentligen kunna förvånas? Vid ett par-af de omständigheter insändaren vidrört anse vi oss likväl böra göra en och annan liten anmärkning. Huruvida inkändarens förmodan är grundad, att det just lr numera biskopen i Lund som i förening imed erkebiskopen denna gång förfogat öfver btatsrådsembetet,: känna viicke; ehuru visserligen äfven vi hört talas om vissa härvid afbedda syften, hvilka de båda ifrågavarande prantema företrädesvis antagas vid dettaval afva haft uti sigte, och som mindre skulle hafva afsett det närvarandes kraf, än en slags förutseende -omtanka för framtiden. Att det hyastatsrådet icke förut gjort sig känd såsom någon politisk person, är fullkomligt indadt; men om man häraf får sluta till en viss partifrihet eller till och med bristande deltagande å hans sida för de i egentlig mehing politiska frågorna, så må man dock af två onda ting anse detta jemförelsevis bättre, än om han hade blifvit tagen midt ur detta läger-af den politiska reaktionens andeligen pösande stridskämpar, som man blott alltför väl-känner från våra riksdagar och ur hvars