Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 1

vattenmassa vida större än alla de andra. De upplyfte sina lyktör, så att de skulle kastå ett bredare tken; men å långt ögat nådde sågo de endast kallt, klart, stillastående vätten, Chavigny slubgade med hela sin kraft en sten framåt, men man hörde af det dofva bullret att den föll ned i djupt vatten. Det är omöjligt att komma fram den bär vägen, sade Lussan sörgset; sutomdess visar min kompass att denna: körridor går för mycket åt norr; låtom Ööss försöka en ännan. De återvände till hvalfvet, och begåfvs sig en annan gång, söm de hoppades skulle föra dem till målet; Men sedån de tillryggalagt nägra hundra steg uppreste sig samma hinder för dem, vatten arskar ånyo deras väg. Ve oss sade Philip, det är en öfversvämning! vi måste Våra i den delen af gångarne, hvilken ligger närmast Seinen, och detta härleder sig af det höga flodvattnet. En öfversvämning utider denna tid på året, i Maj månad; huru kan du tänka något sådant Philip? aldrig har vattnet Vårit lägre än det är i detta ögonblick. Det vet jag bäst, som tillbringade två timmar i går på Poat-Neuf för att se på en katt som fallit i sjön. sDet är sannt, men vattnet var mycke! ögt i vintras och det behöfver flera månad för ått tränga igenom den tjogka stenbädde som sträcker sig öfver våra hufvuden. Här måste öfversvämningarne vara aldeles i motsatt förhållande till flödens, liksom det är med vissa brunnar, hvilka ligga nära hafvet och hvilkas vatten minskas då HKafsvattnet ökas, och så tvärtom . .. Vi måste ännu en gång förändra vår marschruta ... Min Gud! min Gud! vill du då icke tillåta mig ätt rädda min arma Therese In De vände åter om. Philip,, sade slöätligen den lilla abben, hvilken helt tätikföll gick bre id sin kam