Aftonbladet – 6 mars 1855, sida 1

Detta förhållande föranledde åter fullmäktige i riksgäldskontoret till en anmälan hos statsutskottet, i ändamål att bereda staten enahanda rätt för odlingslån som den eger för andrå från hemman utgående skatter; hvarefter motion i ämnet väcktes af friherre Claes Rudolf Cederström samt hänvisades till lagutskottet, som framställt det ofvan omförmälda förslag, hvilket sedermera blifvit af Rikets Ständer bifallet och nu afbidar Kongl. Maj:ts sanktion. Men ehuru man å ena sidan bör erkänna statens rätt till säkerhet för de af henne utgifna lån för verkställande af odlingar och dylika för jorden nyttiga förbättringar, synes likväl ett så beskafradt anspråk å statens sida, i vår tanke, icke rimligen böra föranleda till en så vådlig lagstiftning, som att, så till sägandes, belägga jorden med ett slags ny yrundskatt, som förminskar dess värde, än.mindre att införa en ny tyst förmånsrätt, hvarigenom de enskilda personers rätt, som förut ega laga inteckning i fast egendom, så väsentligen förnärmas. En sådan princip ingriper, i vår tanke, alltför mycket på enskild rätt, och skulle, i sin tillämpning utsträckt, kunna leda till de mest betänkliga följder. Med den maktfullkomlighet Konung och Rikets Ständer tilltro sig ega, skulle de ju på detta sätt ge nom utfärdande af lagar kunna för statens räkning inteckna äfven lån, som från bankodiskonten eller andra statens låneanstalter utlemnas, och tilldela dessa retroaktiv förmånsrätt, till förfång för öfrige gäldenärer, ja till och med förklara attstaten i alla konkurser skulle ega företräde till betalning för sina lånefordringar framför enskilda gäldenäret o. 8. v. Man invänder visserligen att ett apart förhållande inträflar med . odlingslån, emedan de egendomar, för hvilka dessa lån beviljas, derigenom höjas i värdes Men då egendomen graveras för 1ånet innan det ens beviljas, ännu mer innan det verkligen är för egendomens nytta användt, så finnes alldeles icke någon säkerhet derför, att den som erhåller lånet också använder det till jordens förbättring; ty han kan antingen rent af förskingra peningarne eller begagna dem för sådant ändamål, som i ingen måh ökar värdet af jorden. För vår del anse vi följaktligen det ifrågavarande beslutet å Rikets Ständers sida vara särdeles förhastadt och således icke böra genom K. M:ts sanktion förvandlas till lag, åtminstone icke i den nakna form det nu har och med den oformliga hänvisning till några i ekonomisk: väg utfärdade författningar, hvilkas tillämpning, i den af Rikets Ständer nu förklarade syftning, domaremakten ansett både rättsstridig och skadlig, utån synes oss staten, då den lemnar enskilda försträckningar, skäligen både kunna och böra åtnöjas med enahanda säkerhet som andra borgenärer, nemligen i den ordning inteckning för lånet varder beviljad. I öfrigt lärer det kunna ganska väl ifrågasättas om Rikets Ständer kunna anses ega ens befögenhet att fatta ett så beskaffadt beslut soim det här ifrågavarande. Väl kunna R. St. pålägge skatter för jordegendom, rörelse och: personer efter vissa allmänna grunder, men svårligen lära de kunna vara behöriga att stadga det den eller den-egendomen skall åläggas en viss gravation eller den och den personen betala en viss skatt o. 8. v. Slutligen bör det äfven tagas i betraktande, att en läg som införer ett dylikt beskattningsoch gravations-system i afseende å de egendomar, hvarå odlingslån upptagas, i längden motarbetar sitt ändamål, emedan många som sålunda få sin egendom onererad troligen derigenom blottställas för uppsägningar af redan befintliga inteckningar, och möjligheten för dem att från enskilda erbålla nya försträckningar högst betydligt försvåras.