Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 2

Högsta domstolens omröstning angående den s. k. sakramentallagen meddelas här nedan. Som läsaren erinrar sig hafva Rikets Stänler för sin del beslutat följande förändrade lydelse af 2 I kap. missgerningsbalken: Den som, utan att vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet är, förvaltar sakramenten och, efter varning, dermed ej afstår, böte 300 daler; och vare hvar och en, som genom sådan person den heliga nattvarden anammar, der han ej heller, genom varning, låter sig rätta, förfallen att böta 50 daler. Gör någon eljest gäckeri med sakramenten eller med gudstjensten och Guds ord, vare lag som sist sagd är., Om man endast fäster sig. vid redaktionen och uppställningen af detta lagförslag, lärer en hvar finna att denna är i hög grad förvillande, tvetydig och som man söger illa hopkommen. Så talas t. ex. i första momentets första period om sakramenten i pluralis, d. v. s. både döpelsen och nattvarden, men i den andra perioden endast om ett sakrament, eller den heliga nattvarden. I hela detta första moment handlas vidare om förmenta förbrytelser, begångna på fullt allvar, således af hvarje annat motiv än gäckeri, hvilket ovilkorligen måste, såsom nuvarande 2 af 1 kap. missgerningsbalken innehåller, förutsätta lättsinnighet, eller, i sin värsta bemärkelse, hån; följaktligen innefatta de en helt annan art af brott och säkert en i moraliskt och religiöst hänseende vida straffvär