Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 2

pjeser kan vid flera tillfällen vara lika vådlig för de stora skeppen. Hvad kostnaden för skärgårdsfartygen beträffar, så är det genom hr öfverste Hagelstams skrifter och andra anföranden vid riksdagarae, hvilkas detaljer vore öfverflödiga att här framställa, upplyst, att nationen skulle med samma utgifter som erfordras för en otillricklig ech slitid mot våra grannars intet sägande linieflotta kunna underhålla: i bästa skick ett skärgårdsförsvar, som fullt emotsvarade den fo kstyrka, hvilken funnes att tillgå för dess bemanning. . Den väsentligaste invändning som gjorts emot skärgårdsfartygen, att de, såsom roddfartyg, icke kunna fortskaffas med numera erforderlig snabbhet, förlorar sin vigt, om man tager i beräkning biträde af bogserångfartyg för de tillfällen, då sådant erfordras. Uti det ofvan omnämnda sakrika arbetet af hr Lawåen, sidan 131, läser man, att enligt försök med ett här bygdt bogseringsfartyg med 30 hästkrafters ångmaschin, släpade detsamma i vackert väder en hel kanonslupsbataljon med 2 å 27, eng. mils fart i timraan, och 6 kanonslupar med. en fart af 41, å 4V, eng. mil; dock har detta ångfartyg den olägenheten att gå 8 fot djupt och således ej kunns följa roddfartygen på det grundaste vatten, der dessa kunna framtränga. Det bör dock ej vara omöjligt att reducera djupgåendet af nya ångfartyg med samma kraft, till likhet med kanonsluparnas. Man kan förutse såsom sannolik ännu en protest emot de anmärkningar, som denna uppsats innebär emot det sednast hos Rikets Ständer framställda och nu följda försvarssystemet; nemligen att vederbörande nu verkligea äro sysselsatta att bringa skärgårdsflottan i mera effektift skick, än den varit på de sista 20 åren. Vi hafva äfven sökt inhemta under:iättelse om hvad härutinnan blifvit tillgjordt, och utan att nu ingå i detaljer, må det vara tillåtet att yttra, att om också iordningssättandet af de förut befintliga skärgårdsfartygen icke försummas, om till och med fyra nya kanonslupar byggas, om skärgärdsfartygens antal figurerar för en viss numerär, deri de mindre kanonjollarne likväl representera det vida öfvervägande flertalet i siffran, så blir allt detta ganska litet i jemtörelse med hvad som bordt åstadkommas efter systemet vid 1851—52 årens riksdag, och vederlägger icke den anmärkningen, att stora medel blifvit och blifva utgifna till föremål, hvaraf försvaret har föga eller ingen nytta, men alltid så mycken relativ skada, som det borttager krafter från ett användbarare försvar, på sätt flera gånger förut erinrats. Af allt hvad nu här ofvan, äfvensom i den förra artikeln är anfördt, bör ingalunda dragas den slutsatsen (och detsamma har äfven förut alltid blifvit anmärkt af dem som yttrat sig för samma syftea, båda grefvarne von Platen, far och son, herrar Kreuger, Hegelstam, Lawen och flere) — bör, säga vi, ingalunda dragas den slutsatsen, att Skandinavien skulle blifva i saknad af allt sjöförsvar för öppna sjön; ty äfven efter deras system, som velat i främsta rummet utveckla skärgårdsförsvaret, skulle Sverge hafva ett visst antal sådana seglande eller ångfartyg, som kunde tjena till konvoy för handelsflottan, att göra vår flasga respekterad hos sjönationerna, och att i krigstid kunna utsända på allägsna farvatten mycket snabbgående fartyg för att oroa fiendens handelsmarin; en metod, hvarmed Frankrike efter en af amiral Decres uppgjord plan gjorde engelska handelsmarinen mycken skada under Napoleons tid, omkring året 1806, oaktadt den stora franska linieflottan hade blifvit förstörd af Englands. — Hvad som är anfördt i denna och nästföregående artikel har egentligen haft för ändamål, att framhålla sådana till de olika systemerna hörande omständigheter, som artikelns författare tilltrott sig ait sjelf kunna bedöma, och hvilka man ansett alla ligga inom sretsen för den stora allmänhetens uppfattaing. Kunna de uppgifna premisserna icke bestridas och slutsatserna befinnas följdriktiga, så bör ämnets vidrörande icke anses hafva varit öfverflödigt. bild a är. TR RASK LR TT