Aftonbladet – 28 februari 1855, sida 2

hop af ruiner. Det var ett svalj der, hvarest man aågra minuter förut sett den ståtliga byggnaden. De öfriga delarne af de begge hotellen voro, med undantag af några murar, ännu stående, men de voro remnade och vacklande; de djupa dikena som korsade hvaranIra utvisade tydligt grundvalens osäkerhet. Ge10m tvenne af de öppna sidopaviljongerna, såg nan rummens tillstånd, man såg de krossade möblerna på de splittrade golfven. Ett ljus brann innu uti ett af rummen och kastade ett döende sken på de sorgliga qvarlefvorna. Lugnade genom den stillhet som sedan några minuter herrskade, ville hofmästarne aärma sig ruinerna, men Philip hejdade dem. Vänta,, sade han, allt är kanske ännu icke slut, det vore oförsigtigt att gå dit i mörkret . .. det kanji ej dröja innan hjelp kommer. Tålamod ! Man hörde buller och klagorop från gårdarne, man sökte och ropade hvarandra, a. gra facklor kastade sitt svaga sken. Ändtligen hördes ifrån gatan ett doft ljud, som hvarje ögonblick närmade sig ; det var qvarterets invånare som skyndade att hjelpa; en nyfiken menniskomassa samlades snart. Vakt kom för att vidmakthålla ordningen, soldaternas vapen blänkte i mörkret. Slutligen öppnades trädgårdsgrinden och husfolket instörtade med facklor. Gud ske lof! sade financierer, och aftorkade sin med kallsvett betäckta panna, Gud ske lof att jag har kommit ifrån med blotta förlusten af mitt hotell! Det går an att jag har flera; efter hvad jag tycker är den del af huj set hvari jag hade mina kontor och min kassa icke mycket skadad. Ack, min bäste Lussan I fortsatte han med uppriktighet, hvilken omätlig tjenst ni har gjort ossl Jan, sade hertigen af Beausset förläget,