Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 3

var nägon nödvändighet för Sardinien, så mycket mer som andra mindre stater i Europa bibehöllo sin neutralitet. Piemont, fullföljde han, hade icke en enda soldat i krigen före 1814, och likväl blef det 1814 kalladt att deltaga i fredskongressen. Krigets på stådda nödvändighet förefinnes säledes icke. Jag vill icke med mina egna ord framställa betydenheten af Rysslands makt; jag vill citera Napoleon (hr Farina uppläste ett utdrag ur Memoires de Sainte Helene angående Rysslands makt). Napoleon talade 1816: J veten; att sedan denna tid har Rysslands makt oupphörligen tillvuxit. Antagen att Sebastopol blir taget: jag pästär, att äfven i detta fall skall Ryssland behålla öfvervigten i Svarta hafvet; det skall alltid blifva i ständ att ätertaga hvad det kan hafva förlorat. Det är hvarken på Krim, vid Donau eller vid Pruth som man kan gifva Ryssland dödsknäcken; det är vid Niemen, vid Weichseln, vid Beresina. Det förfärliga problemet bör lösas i centralEuropa, i Tyskland. Frankrike bör sända sina soldater till Rhen och till Tessin ; sädan är dess upp gift, sädånt det sätt hvarpå det kan krossa den nordiska kolossen. Vi ha ingen särskild anledning att förklara Ryssland krig. Man kan icke säsom fullgiltig anledning betrakta det ryska sändebudets hemkallande frän Turin 1848. J gån att trycka handen på Österrike, som lagt beslag på vära medborgares egendom, och j ären så snarstickna i afseende på Ryssland, blott derför att det icke har något sändebud i Turin. Vi kunna af detta krig vänta hvarken ära eller politiskt anseende. Är väl Sveriges Carl XII berömd i hi storien för det han aflägsnade sig från sitt land? Rysslands bekämpande är ett företag som gär utöfver vära krafter; detta företag öfverensstämmer icke I med Piemonts geografiska läge. Piemont kan blanda sig uti en tvist mellan Frankrike och Österrike, men ieke uti en tvist mellan Frankrike och Ryssland. Hvarför skola vi då blott ställa oss för att i ett så aflägset land förlora vår tappra armå, hvilken vi måhända snart kunna behöfva vid vära gränser? Dä faran kommer, skola vi icke mer vara i stånd att möta henne. Man talar om Piemonts moraliska öfvervigt: men denna öfvervigt bör grundas på samtliga de italienska folkens tillgifvenhet. Detta är hvad den högsinnade Car! Albert så fullkomligt uppfattade. Det är icke genom att sära nationalkänsian som j åt Piemont förvärf:en ett stort moraliskt inSytande., — Talaren erinrade vidare om den risk för hvilken man skulle blotisiälia handeln, om den tunga man skulle pålägga finanserna, om de faror för hvilka man skulle utsätts armån, hvarvid han hänvisade på engelska armöns exempel. Och om czarea triumferar, slöt han, hurudan Blir då detta lands: ställning? Det närvarande kriget är icke nägot krig för civilisationen, ty turken är icke mer civiliserad -än ryssen. Detta krig är ettkrig för den europeiska jemnvigten, och värt iland kan endast på Central-Europas slagfält, icke på Krim, bidraga att försvara denna jemnvigt., Hr Torelli (lombard, tillhörande centern). Jag döljer icke för mig a:t stora faror äro förknippade med värt beslut; men jag betraktar det närvarande kriget såsom nödvändigt. Hurudan är det närvarande krigets natur? Det är ett eröfringskrig från Rysslands sida; det är ett försvarskrig å Europas sida. Ryssland har för närvarande försökt att göra hvad det under förra seklet gjort på Krim och i Polen. Alltsedan traktaten i Adrianopel ha Donaufurstendömena fått lära sig skatta välgerningarae af den ryska protektionen. Trots sitt skenbart religiösa ändamäl, var Menschikoffs mission i sjelfva verket politisk. Vestmakterna ha af den allmänna opinionen blifvit drifna till krig, och Frankrike har gecom der sta länesobskriptionon gifvit ett slående vittnesbörd, som står utan motstycke i historien, på sitt beslut at: vill det yttersta fullfölja detta krig, som verkligen är civilisationens krig mot barbariet. Det yttrades af br Farina, att turken icke är mer civiliserad än ryssen; men jag ber honom ihågkommea att vi ha ingenting att frukta af Turkiet, under det vi ha mycket, ja alit, att frukta af Ryssland. Mar säger att Sverge icke tagit parti; men härpå är lät att svara, att för Sverge är faran omedelbar, medan sådant icke är förhällandet med Piemont. Piemon: har deltagit uti alla de stora krigen i Europa. Kunde det väl nu besluta sig att stadna vid neutraliteten? Och skulle denna neutralitet blifvit beväpnad eller obeväpnad? Vid slutet af förra seklet bestämde sig den Venetianska republiken för neutralitet, Piemön: tog aktiv del i kriget; den Venetianska republiken är död, Piemont bestär ännu, och har vidgat sitt områ de; Venedig föll utan ära, och på ett sätt föga vär digt des3 stora och ärorika forntid, emedan det envisades att vidblifva neutraliteten, (Längvarig sensa tion. lagen skulle önska att Piemont iakttoge en obeväpnad neutralttet. Man hade således att upprätthälis en beväpnad neutralitet, och i detta fall skulle mar ha alla de olägenheter, alla de offer som medfölja kriget, utan att ega fredens trygghet. Och kan mar dessutom sraickra sig med att strävgt vidblifva neutraliteten? Blotta viljan är dervid icke tillräcklig: den minsta tillfällighet kan omintetgöra neutraliteten Man får icke taga neutralitetsrättigheteraa efter bokstafven; de starkare kunna lätt eludera dem. Då general Mack ville försvara sig för det han kapitu lerat i Ulm, ursäktade han sig icke dermed, att han icke trott att Napoleon skulle kunna genomtäga en neutral makts område för att anfalla bomom ? Viljer j sluta på samma sätt som general Mack? (Murterhet.) Ändas kriget lyckligt, skola makterna ioke varz tacksasmma mot oss för vår neutralitet, och våra institutioner och vär politiska tillvaro skola löpa stora faror. Blir, hvad jag icke förmodar, kriget olycklig: för vestmakterna, då blefve det civilisationen som vore slagen, och vår neutralitet skulle icke rädda oss. Men, säger man, kriget ksn utb-yte vid Tessin, och huru skoia vi då bete css utan arme? Jag frågar i min tur, hvar någon avlednivg förefinnes att ett krig snart skall utbryta vid Tessia? Hvad de faror angå, för hvilka handeln blottställes, så vill jag icke, fästa mig dervid, ty V s intressen kunna icke sättas Öfver natio Förbundet är ea nödvändighet. Då Piemoni ingår det, skall det visa att detär sin kallelse vuxet. Hr Brofferio (yttersta vensterns chef). Isg har granskat traktaten, jag har genomiäst ministerens motiver, jag har genomiäst kommissionens betänkande. Jag anser traktaten vara hvarken rättvis, nationel, nyttig eller nödvändig. Hvari ligger dess rättvisa? Hvilken rättvis anledning hafva vi att förklara Ryssland krig? Ryssland har respekterat våra köpmäns egendom i sina hamnar. Då ryssarne inryckte i Piemont skref Suwarow i sina proklamationer, att han kom för att återupprätta huset Savoyen; Österrike försökte göra motsatsen. Kejsar Alexander tog vårt parti uti 1814 och 1815 års kongresser. Ryssland är absolutistiskt; jag är ingen vän af absolutismen. Men Ryssland har aldrig bekämpat Italiens frilety det är Frankrike som anfallit vår frihet. Och skulle man ba glömt iord Nelsons förfärliga bragd i viken vid Neapel? Strida väl Frankrike, England och Österrike för rättvisan, eller komma de att göra det? Det vore orättvist att Ryssland skulle blifva Konstantinopels beherrskare; men det är lika orättvistsatt Konstantinopel är i turkaraes händer. Ville: man göra :eit rättvist krig, borde man äterupprätta Grekland; ty Jenna makt är Konstantinopels rättmätiga herrskarinna. Kriget är icke helier nationelt. Piemont hade förvärfvat allas deras sympatier hvilka önska Italiens sjelfständighet; genom denna allians förlorar det nu dessa sympatier. Och hvar är den nytta kriget skall medföra? Uti konventionen säges att man icke påräknar nägra godtgärelser. Antingen segra vestmakterna, och, öfvermodiga af segern, skola de ej vi!ja utvidga ert