Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 3

muntra våra tappra soldater, för att afgifva en protest till förmån för disciplinen. Våra soldater gå att strida för landets sjelfständighet, för landets ära. Ja, jag tror att detta krig är rättvist, är nyttigt; och det gäller direkt vår sjelfständighet, våra dyrbaraste intressen. Vårt lands tilistånd, vår historia visar att vi böra deltaga i det krig, som vestmskterna börjat met Ryssland. Långt ifrån att stå i strid med vår nationalitets intressen skall deita krig för dem blifva gynpsamt., — Generalen bevisade nu, att huset Savoyen, genom historisk tradition, tagit en lysande dei i alla de krig som skakat Europa, och att det alltid deraf skördat nägon frukt. Han erinrade om Emanuel Philibert vid S:t Qventin, om successionskriget, om Genuas anslutning ; han bevisade att Piemont, långt ifrån att genom deltagande i kriget mot Ryssland förräda den italienska mnationalitetens sak, tvertom ganska mycket gagnar densamma. General Du rande. sökte visa kortsyntheten hos dem som ingenting se utom Piemonts gränser. Han visade att neutraliteten icke kan leda till-annat än svaghet och isolering. Han talade med mycken aktning om Ryss lands imposanta krafter, och fann just deruti de mest talande skäl till rättfärdigande af det krig som nu föres mot denna makt. Er Brafferio hade i sitt tal sammanställt Novarra och Waterloo: Jag antager denna jemförelse, yttrade hr Durando, och jag säger, att detta för mig utgör ett ytterligare skäl att understödja traktaten, ty i det krig, hvari vi skola deltaga, ser jag ett upprättelsekrig. Följom det exempel hvilket gifvits af Frankrike, som gätt att vid engelsmännens sida bekämpa den gemensamma fienden.x Hr Durando slöt med följande ord, som förorsakade en obeskriflig rörelse i hela församlingen: Mina herrar, yttrade talaren, om j cke gillen denna traktat, skolen j måhända lefva — politiskt taladt — men edra söner, edra sonsöner skola dö vid Alpernas fot utan ära, och med dem skall jordas det arma Italiens sista hopp! (Vid dessa ord, säger den referent hvars berättelse vi följa, reste sig bela församlingen i massa; ministrar, deputerade trängdes, djupt rörda, kring general Durando, att trycka hans hand, att omfamna honom. Man anmärkte isynnerhet denna rörelse bos krigsministern, hvilken som man vet skall anföra expeditionskåren. — General Durandos-tal berömmes allmänt såsom det mest lysande under hela debatten.) Grefve. Della Margherita. Man har talat om krigets nödvändighet. Dessa ord äro ytterst vigtiga. Också kan jag icke bestämma mit: votum förr än utrikes ministern afgifvit närmare förklaringar. Mitt första intryck är beläterhet med en handling som stadfästar värt förband med England. Vi ha också flera gänger kämpat vid Frankrikes sida. Men jag kan icke glömma de välgerningar som Ryssland bevisat vår dynasti, vårt oberoende. Man mäste säledes bevisa oss att vi hanrla rättvist då vi besluta oss att bekriga; Ryssland. . Danmark, Sverge ha icke tagit parti; Österrike gär längsamt; hvarföre ha då Frankrike och England föredragit att börja med oss? Hvarföre skola vi brådska att blanda oss uti denna gigantiska strid? Hvarför skall Savoyens kors understödja halfmänen? För att rättfärdiga detta beslut fordras vigtiga bevekelsegrunder; rcan bör för oss uppgifra dessa. Alltid tillförene, då vi slutit förbund, ha vi vunnit tydliga, bestämda fördelar; man har alltid betingat godtgörelser. Det är sannt att i den engelsk-franska konventionen af den 10 April förklarar man sig icke ämna söka någon godtgörelse ; men vi böra söka en sädan. Jag frågar säledes ministåren: Har man betizgat något bestämdt i detta afseende? Traktaten är en anslutning till 1815 års traktater, och det gläder mig att se ministåren ansluta sig till nämde traktater. (Längvarig munterhet.) : : Gäller här en strid mellan civilisationen och barbariet? Nej, ty Ryssland är icke barbariskt, och då. fred blir slusd skolen j finna att Ryssland skall gifva Europa garantier, men det skall förbtifva sådant det är. — MNeutraliteten är farlig då man befinner sig nära -krigsteatern, men då denär aflägsen är för. hällandet anrorlunda. Hafva furstarne af huset Savoyen deltagit uti de krig som fördes af Sverges Gustaf Adolf eller af Preussens Fredrik? Säg oss säledes hr minister, hvilka skäl som förmätt er till stt så vigtigt beslut? Har ni beräknat farornå? Och om de österrikiska kanonerna komma att dåna uti Ital.en, huru skall ni då bete er om edra soldater stä på Krim eller vid Pruth? — Det mäste bevisas att kronans ära och landets väl kalla oss till vapen. Ger man tillfredsställande förklaringar, skola vi ej sky nägra uppoffringar.n Hr Biancheri (tillhrande venmstern). Piemont blef 1818 den italienska nationalitetens hopp, Det är med denna rätt det bestär, och det behöfver icke inträds i det-europeiska statsförbundets, emedan det faller af gig sjelft att det befinner sig uti detsamma. Vi kunna säledes blott i det fall inläta oss i kriget, om det direkt hotar den italienska nationaliteten. — Om Ryssland. förlorar i makt, skall Österrike i stället vinna. Dä vi hekriga Ryssland, gå vi Österrikes ärenden: Hvad intresse hafva vi i detta krig? Man säger att den europeiska jemnvigten hotas; men dessa ord, der europeiska jemnuigien, ljuda i mina öron såsom slafveri och martyrskap; jag tror alltså, att vi deri icke hs nägot intresse. Turkiet bör falla; hvarför skola vi då draga ästad att utgjuta våra soldaters blod föratt bidraga till. bevarandet af en i upplösningstillständ varande kropp? Om det är meningen stt kriget skall blifva ett litet krig, skola resultaterna deraf blifva smä; men om krigets proportioner vidgas, då böra vi ej gå till Krim. Om Österrike förstoras, skall Frankrike, icke Piemont, blifva dess motvigt; således skall man gifva -ersättningar ät Frankrike, men icke: ä oss andra. Vestmakterna ha intet intresse vid att be reda ossstorhet. Frankrikes statsmän önska icke nägot Preussen på denna sidan Alperna. Neutraliteter, som man säger vara omöjlig, är ganska möjlig under närvarande omständigheter. Krigsteatern är ett bre stycke väg ifrån oss. Jag inser således ieke hvad intresss vi kunna hafva vid att i närvarande ögonblicx inläta oss i kriget. iir Galenga (tillöramde centern). Jag gillsr traktaten. Europa är deladt i tvenne läger; det ena af dem mäste duka under. Hvarje man med bjerta i bröstet mäste önska att hans land tager partis — Man har sagt att vi sluta förbund med Österrike. Jag påstär att Österrike ämmuw icke slutit sig till Frankrike och England, och vär ställning i förhållande till Österrike är icke förändrad. Jag tror att man banhdlat ganska klokt uti att ieke uppröra seqvestrationsfrågan, och att ministeren haft skäl att icke göra ä-nva fräga till något vilkor för traktaten. Man har talat om att vär handel skulle löpa fara. I mintanke kunna alla, de varor som-befinna sig ide ryska hamnarne icke. uppväga en enda droppa af våra till Orienten sända soldaters blod, Grefve de Revel (f.d. minister) -Jag gillar traktaten ; -men vill i afseende -pä vilkoren deri anmärka att jag anser vår kontingent vara alltför betydlig, och att vi bortsända bästa delen af vår arme. Stridens utgång är oviss; man hade således äfven bort tillse att vi undvikit penningeuppoffringar, isynnerhet ibetraktande af vära finansers ställning. — Jag skulle för min del uian tvekan ha mottagit subsidier af England. England har alltid handlat sålunda; det har gifvit subsidier åt vida större stater än vär. Jag ber ministrarne framför allt taga dessa punkter i öfvervägande.r (Forts.) RR LÖ KH MR Et OLA ee VD AB ke rt DO om Må om KA RA —D— LV CR KM MM nr MS ÖA UM AR RN vs nn AR AH RV 008 OÖ dn Se RA Oh VER MR BR Ar JV I ee TE RR KE ee ff OK ONA (Insändt.) Redaktionen täcktes benäget upptaga efterskrifne uppsats i dess tidningsspalter, dä vi icke ännu ega något fält, der tankar och erfarenheter kunna vexlas emellan personer som intressera sig för Jernvägar i Sverge. Då Rikets Ständer vid sednaste riksdag beviljat betydliga :summor till jernvägars anläggning inom riket, hvarigenom Sverge snart bör kunna uppstiga till dat Ggälstånd Anh Jan trafnad com dacoa Avia: I RN eb ll VAR NM LG