Aftonbladet – 26 februari 1855, sida 3

Article Image
MVM 2 ad wo CC KP rv läster ocH med 247458 mans besättning. TROR NASSA Sardinskadeputeradekammarens debatt om Sardiniens förbund med vestmakterna. Då för några veckor-sedan den underrättelsen ingick, att Sardinien med vestmakterna slutit en allians, genom hvilken denna stat tillförband sig att aktift deltaga i kriget mot Ryssland, väckte denna underrättelse en stor och allmän öfverraskning. Uti Sardinien, liksom i alla fria stater i Europa, hade man högt uttalat sina sympatier för vestmakternas sak, men Sardinien låg dock allt för aflägset från händelsernas skådeplats och stod dessutom ej med Ryssland i någon beröring eller i sådana förhållanden att man kunde vänta att se Sardiniens folk draga svärdet för att bevisa sin tro med sina gerningar, åtminstone så länge icke koalitionen mot Ryssland blifvit allmän och omfattat alla eller de flesta bland Europas stater. Det spända förhållande som egde rum mellan Österrike och Sardinien gjorde det ännu mindre sannolikt att den sednare at dessa stater skulle deltaga i en allians, uti hvilken den förra redan till hälften inträdt. När man likväl såg Sardinien taga detta steg, stegrades förvåningen ännu mer, då det ej omförmäldes att landet betingat sig några förmåner till ersättning derför, utan tvertom förbundit sig att offra icke blott sina söners blod utan äfven sina penningar för en sak som vid första påseende kan tyckas för detta folk temligen främmande. Man motsåg alltså med stort intresse de förklaringar, som i afseende på den ena och den andra af ifrågavarande ganska naturliga betänkligheter skulle komma att afgifvas vid frågans diskuterande i sardinska. parlamentet. Våra läsare känna redan resultatet af deputeradekammarens förhandlingar: traktatens godkännande med 10i röster mot 60. Vi ha nu framför oss de vidlyftiga redogörelserna för den under sju dagars tid fortsatta debatten. Det behöfves blott en blick på omröstningsresultatet för att inse, det meningarne varit ganska delade inom kammaren. Uti de utdrag af redogörelserna för debatten, vi här nedan meddela upptagas de hufvudsakliga invändningar. som blifvit framställda mot Sardiniens deltagande i kriget, äfvensom de skäl som å andra sidan förebragts för att rättfärdiga regeringens handlingssätt. Innan vi likväl börja -meddelandet af våra utdrag må det tillåtas oss yttra några ord om den allmänna karakteren af denna debatt. Den fråga som behandlades var ostridligen den för ett land vigtigaste man kan tänka sig. och dertill äfven af den mest ömtåliga beskaffenhet. Allt detta oaktadt träffas uti ministrarnes och deras anhängares yttranden ej ringaste häntydning derom att de önskade något -band -lagdt -på ordets frihet: De, som voro af en mening, stridande mot regeringens och majoritetens, betecknades ingalunda såsom dåliga patrioter eller riksförrädare; deras inkast upptogos aktningsfullt till pröfning och vederläggning. Följden häraf blef, att man å ingendera sidan lät hänföra sig till några öfverdrifter, någon bitterhet, utan hela den långa debatten bar prägeln af det lugn, den värdighet, det allvar som ämnets vigt kräfde. Med rätta yttrar också med anledning deraf ett utländskt blad, att det varit sköna dagar för det sardinska parlamentet, dessa dagar under hvilka denna debatt fortgått. Det har måhända tydligare än någonsin ådagalagt, att Piemont i sanning är värdigt att intaga sin plats uti de konstitutionella folkens stora familj, och att, om det än är en bland de stater som sednast beträdt den konstitutionella banan, det åtminstone tagit raska steg på densamma. Ser man åter saken i allmänhet, skall man finna, att diskussioner, sådana som de hvilka egt rum uti sardinska deputerade kammaren, utgöra ett bland de bästa argu-. menter som kunna andragas till förmån för det parlamentariska styrelsesättet, hvilket det för närvarande är så modernt att söka bringa i misskredit. Skulle de utdrag vi gå att meddela synas en och annan något vidlyftiga, bedja vi endast få erinra, att frågan icke blott i och för sig har en stor historisk betydelse, utan att de omhandlade grundsatserna i afseende på

26 februari 1855, sida 3

Thumbnail