Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 2

halten af de skäl, som vattenledningens motståndare hafva att anföra, när de, såsom här ! synbarligen skett, uppbjuda sina starkaste l:! krafter. ; Den insända artikeln är så lydande: j : Audiatur et altera pars! i Vattenlednings-frågan , som om söndag skall af socknestämmorne i staden afgöras, är ett ämne af högsta vigt. Godt vatten och ymnigt vatten är ett v:lkor för ett samhälles trefnad och helsa, Ja för dess tillvaro (1). Hvarje ort, der godt friskt vatten icke finnes att tillgå, är obeboelig; eller ock, i fall andra stora lokala fördelar locka till dess bebyggande, måste man med konstiga medel ersätta den naturliga tillgången af detta lifsvilkor. Mängenstädes forslas vatten, medelst dragare, in till staden och säljes såsom en annan lifsförnödenhet. På andra ställen har man företagit stora, monumentala byggnader, för att leda det in; och detta var isynnerhet de gamla civiliserade folkens sätt. Slutligen har man, sedan hydrostatikens lagar blifvit fullt kända och tillimpade, ledt vattnet, icke ofvanpå höga hvalfgångar, sasom romrarne gjorde, utan i rör under jorden, hvarigenom kostnaden blifvit ojemförligt lägre. Men det högsta man, ända till de sednare decennierna, begärde af vattenledningar, var ait vattnet framskaffades till staden, der det sedermera hölls invånarne tillhanda i bassiner och springbrunnar på allmänna platser. Den tanken att invånarne icke skulle behöfva gå ut ur husen, för att få vattnet, är de senare tidernas uppfinning. Otvifvelaktigt ligger denna tanke nära till hands och är prastisk i hvarje stad, som är tätt byggd och det på sådan grund, att rörledningar kunna med lätthet nedläggas till det djup, att de äro otillgängliga för atmosferisk inver kan. Men det är ingalunda gifvet, att hvarje lokal, hvarje klimat lämpar sig för ett sådant företag. Konsten kan visserligen öfvervinva äfven dylika hinder; men dessa kunna vara sådana, att deras öfvervinnande kostar vida mera, än hvad andra anskaffnirgsmedel kosta, och mera än det ifrågavarande samhället kan åstadkomma utan ansträngningar, som icke stå i förhållande till dess krafter. Huru grundade eller icke grundade de betävkligheter äro, som ganska mänga hysa i afseende på Stockholms lämplighet för en dylik vattenledning som den föreslagna, och på Invänarnes förmåga att bekosta en sådan, kan ins. icke säga; och tyvärr ser det ut, som ingen här kunde säga det. Åtminstone tyckas de framlagda beräkningarne af både kostnader och inkomster vara nögot för mycket obestämda och lösliga, för att kunna lugna alla betänkligheter i det afseendet (2). Men ins. villicke här yttra sig närmare om den delen af frågan, utan ämnar till slut säga nägra ord derom, sedan det formella af frägans behandling först blifvit till en början taget i betraktande, så vidt ins. efter ett flyktigt genomseende förmår. Förslaget är, att Stockholms kommun skall sjelf direkte bekosta och sköta anläggningen. Hvarföre? Kan icke vattenledningsföretaget gå på samma sätt som gasverket? (3) Har man försökt, och, i sädant fall, hvarföre har det icke lyckats att få enskilta att ingå på företaget, hvilket dock kommitterade sjelfve (1) Vi taga fasta på detta medgifvande af en motståndare till vattenledningens betraktande såsom en kommunal angelägenhet, att nemligen godt vatten är ett vilkor för samhällets trefnad och helsa, och återkomma längre ned dertill (se noten 17). Förbises bör likväl icke, att nutidens vattenledningar icke blott i hög grad befordra denna trefnad och helsa, utan äfven afse flera andra ändamål, såsom trygghet mot eldsvådor genom lättad eldsläckning, underlättande af en mängd särskilta industrigrenar, renlighet och snygghet i förening med besparing af både kostnad och arbetskraft m. m. (2) Stockholms lämplighet för en vattenledning är tillräckligt ådagalagd genom de undersökningar, som blifvit af en tillkallad ingeniör verkstälda, och har blifvit ytterligare intygad genom den för ämnets utredande nedsatta komitn, som bland sina ledamöter räknade flera sakkunniga personer. Icke heller har under den tid af mer än ett år, som frågan varit offentligen behandlad, något enda skäl deremot blifvit framstäldt, som ej med lätthet kan vederläggas och som ej redan i sjelfva verket blifvit vederlagdt genom förut annorstädes vunnen erfarenhet under mer eller mindre likartade förhållanden med Stockholms; hvarom mera längre ned. Insändaren sätter ock i fråga invånarnes förmåga att bekosta,. Hvad skall bekostas af invånarne? För närvarande intet, om icke vattnets införande i husen, och detta kommer ju att bero af hvars och ens fria val. Och i hvad måtto någon fara för kostnad kan anses vara för framtiden, hafva vi förut visat. Med hvad rätt insändaren kan kalla de uppgjorda beräkningarne för lösliga och obestämda,, kunna vi icke inse. sakkunnige personer, som vi derom tillsport, hafva försäkrat oss, att de äro utförda med omtanka och sorgfällighet. Men sannolikt har insändaren ej ens aktat mödan värdt att taga kännedom af hr Leijonanckers af trycket utkomna skrift Förslag till vattenledning i Stockholm, i hvilken detaljerade beräkningar finnas intagne, grundade på den undersökning, som af hr Leijonancker på öfverståthållarens anmodan blifvit företagen, och hvilka beräkningar sedermera blifvit ytterligare kompletterade uti Komitens betänkande, sid. 25—47. Insändaren ställer sig här okunnigare, än man rimligtvis kan förmoda att han verkligen är. (3) Komitn har ansett lämpligast, att kommunen sjelf öfvertager vattenledningen, emedan erfarenheten i andra länder så väl som egen eftertanka ådagalagt, att just detta är för kommunen sjelf det fördelaktigaste. Och komiten, så väl som öfverståthållareembetet, har anfört de ovederläggligaste skäl för denna åsigt, hvarom man äfven kan se Aftonbladet JM 42