Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 2

Nåväl, min far, fordra revanche af den lilla Saimson, jag vill minnas att det nu är rätta tiden dertill och ni behöfver förströelse... Hvad er beträffar, herr abbe, fortfor han och vände sig till de la Croix, så fastän jag ej vet af hvilken natur edra sysselsättningar äro, vet jag ändå att er tid är upptagen af hemliga pligter, och jag skulle göra mig samvetsförebråelser, om jag hindrade er att uppfylla dem. Med begges er tillåtelse lägger jag derför mina saker i en vagn och låter köra mig till min vän abbe Chavigny, hvars soffa i natt skall tjena mig till säng., Han befallde fångvaktaren att gå fram åt bulevarden för att hemta en vagn. Jag är nyfiken att veta,, mumlade den gamle chevalieren för sig sjelf, om den der förbannade svarta musketören ännu har sin djefla lycka i behåll... Utom mina hundra pistoler har han också vunnit tusen ecus af generalförpaktaren Ferrand... Hm! om man kunde jaga bort den der ovanliga turen?... hvarför icke? Ödet är ej alltid motvilligt. Chavigny ! tänkte i sin ordning abbe de la Croix, en lättsinnig yngling!... Men hvad är väl denne unge man sjelf, bestämd att blifva den förste uti Israel... hans timma skall snart slå, hans ögon skola öppnas och han skall se ljuset! Derefter vände han sig till Philip, som tänkte på Therese. Min unge vän,, återtog han med högtidlig men låg röst, jag är ej främmande för er befrielse, som ni vet. Utan mig skulle ni ganska säkert ännu sucka inom dessa plågornas och tårarnes murar, och kanske hade en oväntad händelse sednare hindrat... Men jag ville ej berömma mig öfver mina gerningar såsom fariseerna, hvilka högt bådo i templet; jag har lyckats förskaffa er nåd... nåväl jag besvär er att om tre dagar begifva er till det ställe som jag skall omnämna för er i en egenhändig skrifvelse. Åh bevars, abbe, så ni säger det der! Var öfvertygad att jag är tacksam för det nit ni ådagalagt för att befria mig, och jag räk