Aftonbladet – 24 februari 1855, sida 2

Om förslaget till vattenledning för Stockholm ). Vv. Vi hade ärnat att i dag upptaga den fräga till besvarande, som vi sade oss vilja uppskjuta till sist, den om en vattenledning är för Stockholms stad behöflig och följaktligen önskvärd, samt i sammanhang dermed om den är med våra tillgångar utförbar. Ty ehuru öfverflödigt det utan tvifvel måste synas för hvar och en, som tänkt sig något närmare in i ämnet och tagit någon kännedom om hvad dermed sammanhänger, att särskilt upptaga äfven dessa frågor, så hafva vi dock hört, att inkast äfven emot deras bejakande ännu göras. Dessa inkast torde oftast härröra af obekantskap dels med fördelarne af en dylik inrättning som den nu för Stockholm föreslagna, dels med beskaffenheten och verksamheten hos de tekniska hjelpmedel, som den af vetenskapen understödda konsten i vår tid så rikligen erbjuder för att öfvervinna svårigheter, äfven vida större än dem, som Stockholms belägenhet kan anses lägga i vägen för anläggningen af en vattenledning. Men de härröra äfven uppenbarligen, dessa inkast, stundom från vissa enskilda intressen, hvilka med fruktan motse någon befarad våda, som vattenledningen skulle för dem kunna medföra, någon gång kanske till och med från den slags afund, som icke unnar andra eller det allmänna en fördel, hvaraf man tilläfventyrs icke för ögonblicket sjelf kan genast komma i lika fullständigt åtnjutande som många andra. Emellertid hafva vi blifvit befriade från besväret att behöfva sjelfve uppleta de inkast, som af det ena eller andra skälet framställas emot vattenledningsförslaget, genom en insändare, som synes hafva gjort till sin uppgift att så dräpande, som det varit honom möjligt, sammanfatta dessa inkast uti en artikel, om hvars införande i Aftonbladet, innan saken i morgon förekommer på sockenstämmorna, han enträget anhållit. Då vi nu i detta afseende uppfylla insändarens önskan genom artikelns meddelande, sker det i den säkra öfvertygelsen, att en god sak icke kan förlora, utan tvärtom måste vinna derpå, att de inkast, som göras deremot, blifva upptagna till allvarlig pröfoinog. Vi beklaga visserligen, att insändaren vid författandet af sin uppsats tyckes genom sin egen iabillnings förespeglingar småningom hafva uppretat sig sjelf till en sinnesstämning, som åtminstone icke synes hafva varit den lugna besinningens; men detta skall icke hindra oss att i allsköns lugn höra honom. Då emellertid insändaren, såsom i dylika fall plägar ske, uti sin artikel blandat sannt och falskt om hvartannat, tillåta vi oss att genom några bifogade noter göra våra läsare uppmärksamma på åtskilligt af hvad deruti förekommer af det sednare slaget. Vi tro oss härigenom tillika sätta läsaren i tillfälle att på det för honom beqvämaste sättet sjelf pröfva ) Se Aftonbladet n:r 42, 43, 44 och 45. ee mn rm uns