Aftonbladet – 21 februari 1855, sida 2

åt ömse sidor. Slutligen tittade han på klockan och sade förläget: Jag har litet brådtom, min fru... det ör någon som väntar på mig borta... Ni behöfver icke mig för att öfvertala er dotter., Ni stannar der ni är, min herre, sade fru de Villeneuve; den person som väntar på er må vänta. Jag önskar att ni genast underrättar fröken om vår vilja., Denna hårdhet lockade ånyo tårar ur den stackars Theråeses ögon; hennes far kände åter medlidande med henne. Jag besvär er min fru, var litet mildare mot barnet... hon ger nog med sig i godo... inte sannt min lilla unge, fortfor han och slog armen omkring sin dotters lif, du vill inte vara olydig längre? Säg, du håller ju hjertligt af oss begge två... och skulle det icke roa dig att höra din mor kallas för fru baronessan? Och sedan; skulle du icke bli förtjust att se det vackra blå bandet kring din pappas hals och en di-mantskifva på hans rock, hvarå det nu icke finnes någonting alls. Jo visst skulle du tycka om det? Nå, pift dig derföre med hertigen af Beausset, så blir du hertiginna och jag baron och riddare af blå bandet... Sedan skall du få öfver hundra tusen ecus till juveler. Men min far,, sade Theråse gråtande, jag älskar icke hertigen., Hvad gör det, mitt goda barn! ... Kärlek behöfs icke, fråga bara din mor? En vred blick af fru de Villeneuve afbröt honom. I sanning, min herre, sade hon ironiskt, Ni uppfyller ganska besynnerligt edra pligter som far; tillåt att jag bjelper er. Min fröken,, fortfor hon kärft, som ni vet är allt slut emellan er och Philip de Lussan. Om ni icke haft andra skäl att hata honom, borde den förolämpning som han för några dagar