Aftonbladet – 21 februari 1855, sida 2

betet nu föreslagit församlingarne, att för detta ändamål ett lån måtte få å Stockholms kommuns vägnar och för dess räkning upptagas till ett belopp af 766,666 rdr 32 sk. bko, innebär detta förslags antagande följaktligen åtminstone icke någon våda för de skattdragande att under de första tio åren behöfva åtaga sig någon beskattning för betalande af räntorna å detta lån, enär det nyssnämda redan från annat håll beviljade anslaget, 35,000 rdr bko årligen, under denna tid är mer än tillräckligt att betäcka dessa utgifter efter en räntefot af 41, 2. Och att det icke kan möta den ringaste svårighet för Stockholms kommun att under nuvarande omständigheter kunna upptaga lån till AV, 4 ränta, lärer väl icke behöfva betviflas. Då förslaget vidare uttryckligen innebär, att vattenledningens anläggning icke för utsträckas längre, än att räntan å anläggningskapitalet äfvensom årliga kostnäden för verkets drift och underhåll till fullo betäckas af årets inkomster, samt ytterligare att endast i den mån vattenledningens inkomster, i följd af bidrag, tilltagande konsumtion af vatten eller af annan orsak öfverskjuta utgifterna, inrättningens utvidgande må ega rum, så hafva hufvudstadens invånare, derest de bevilja lånet endast med dessa föreslagna vilkor, häruti den fullkomligaste garanti för att åtminstone icke under le tio första åren kunna betungas med någon den ringaste beskattning för detta ändamål. Frågan blir då: Men huru kommer det att se ut med inkomsterna efter förloppet af dessa tio år? Skola Stockholms invånare månne då beskattas för att betala ränta och amortesing å det lån, för hvilket de nu uppmanas att ikläda sig ansvarighet? Det är af stor vigt att göra sig noga reda för beskaffenheten af denna fråga, för att man hvarken å ena sidan må obetänksamt kasta sig n uti en för framtiden betungande skuldsättning, eller å andra sidan låta skrämma sig från att lemna sitt bifall till gagneliga åtgärder för a!lmänt väl genom förespeglingar af vådor, som måhända endast finnas till uti inbillningen. Ändamålet med en kommunal vattenledning kan i ekonomiskt afseende icke vara att skaffa vatten åt kommunens invånare för intet, utan wit skaffa det till hvars och ens hem i större ymnighet och dock för billigare pris än derförutan kan ske. Man må icke invända, att man för närvarande har vattnet för intet. Om denna vara än får fritt hemtas från sjöar eller från vissa bruonar, så medför dock sjelfva hemtandet en kostnad, visserligen mycket olika alltefter olika afstånd från hemtningsstället, och vanligen utgående med ett till utseendet ringa belopp för hvarje gång, men i sjelfva verket, om alla de små men ofta återkommande utgifterna beräknas och sammaniöggas till en summa för året, äfven för mindre hushåll uppgående till ganska betydliga belopp. Kormiten anmärker i sitt utlåtande, troligen ganska riktigt, att man inom de flesta familjer för närvarande ej så noga torde kinvna, hv d för vattens anskaffande årligen åtgår, emedan då dessa utgifter för hvarje gång aflöpa med ett ringa belopp, man i allrsänhet egnar föga uppmärksamhet deråt. Komiten bar emellertid 1 detta afseende anställt en unlersökning, genom att från skilda håll inom hufvudstadens församlingar skaffa sig upplysningar om de nuvarande kostnaderna för vattenhemtning Genom de upplysningar, som komiten såiunda erhållit, bar visserligen inhemtats, hvad man äfven på förhand lätt kan inse, utt utgifterna för vattenhemtningen till husbehof äro mycket olik-, icke allenast efter olika behof och åtgång, utan äfven efter olika afst.nd från sjö eller brunnar, hvarifrån vattnet med större eller mindre lätthet kan hemförska!fas, men att i allmänhet, då vattenhemtning icke verkställes af egna tjenare, utan måste betalas, den vanliga afgiften derför är 2 å 3 sk. rgs för ett par ämbar och 18 sk. rgs iör en tunna vatten, samt att kostnaden för en af 3 till 8 personer bestående familj af medelklassen uppgår från 15 till 36 rdr rgs om året, äfven då tvätten icke verkställes hemma. Vi tro för vår del på grund af både egen och andras erfarenhet, att denna beräxning, långt ifrån att vara för högt tilltagen, snarare såsom medeltal kan anses vara för låg. Från större handtverkshus hade kostnaden för vattenhemtningen till komitn uppgifvits ifrån 8 rår ända till 120 rdr res årligen, och vd ett par fabriker å södermalm har denna kostnad beräknats ända till 900 och 1200 rårrgs. Likväl bör anmärkas, att uti alla dessa uppgifter kostnaden för dricksvattens anskaffande icke blifvit inberäknad. . Om nu genom en vattenledning hvarje hushåll får sitt behof af vatten hemförskaffadt till sin bostad, och det med en sådan beqvämlighet och i sådan ymnighet, att man b!ott behöfver i sitt kök eller i hvilket som helst af sina rum vrida på en kran, för att när som helst få en stråle friskt vatten att såsom en klar springkälla framspruta så länge man sjelf behagar, hvem ville ej gerna för en sådan förmån betala, om det komme i fråga, minst lika mycket som vattenhemtningen nu i alla fall kostar honom? Likväl kommer efter all sannolikhet icke på långt när, ens för obegränsad vattentil!gå en så stor afgift i fråga, som nu i all: erlägges för hemtning af ett vattenförråd, soro dock i många fall befiones otillräckl gt. Upplysande är i detta fall att, såsom komitån anfört, det nu i Stockholm vanliga priset af 18 sk. rgs för en tunna vatten är mer än 30 gånger dyrare än det, som erlägges till åtskilliga i England efter nyare systemer anlagda vattenledningar,; hvilka ändock för sina egare medföra vinst. Det är således all anledning, att vatten ont TRETORN PET SNRNDE TVTS IEEE SN FRAM VAAN PNI IE HT ARA åt ömse sidor. Slutligen tittade han på klockan och sade förläget: Jag har litet brådtom, min fru... det ör någon som väntar på mig borta... Ni behöfver icke mig för att öfvertala er dotter.