Aftonbladet – 21 februari 1855, sida 2

kommer att för de konsumenter deraf, som anlita vattenledningen, af denna hållas till handa för ett ojemförligt lägre pris, än sök de nu i sjelfva verket, vare sig kontant eller genom uppoffring af tid och arbetskraft, betala för hemtningen deraf. Och detta lägre pris måste här kunna sänkas så mycket nera, som Stockholms vattenledning, i fall förslaget om dess anläggande för kommunens räkning antages, icke behöfver sfse någoa vinst till utdelning åt aktieegare, utan endast att inkomsterna må betäcka utgifterna. Men det är klart, att detta pris, det må nu blifva större eller mindre, som kommer att till vattenledningen erläggas för vattens anskaffande, vare sig till hushåll eller andra behof, alldeles icke utgör någon beskattning. Det är blott ett omfiyttande på annat håll och med sannolik besparing af en utgift, som redan fu utgär, och det till ett i de aldra flesta fall vida större belopp, utan att likväl nu på långt när bereda alla de fördelar, som genom denna omflyttning skulle vinnas. Vi hafva trott denna anmärkning, hvilken månagen läsare torde anse, öfverflödig såsom rörande en sak, som bör förstås af sig sjelf, icke vara alldeles onödig; emedan vi funnit, att flera personer missförstått meningen med den så kallade tazering, hvarom åtskilligt förekommer i hr Leijonanckers förslag. Förhållandet med denna taxering är nemligen det, att dermed ingalunda förstås eller åsyftas någon slags beskattning, som skulle åläggas hufvudstadens invånare i och för vattenledningen, utan helt enkelt det genom vattenledningen framskaffade vattnets värdering för konsumtionen, elier med andra ord beräknaudet af det prig, hvartill vattnet skulle af vattealedningen komma att hållag afnämarae till handa. Då nemligen ett af ändamålen med vettenledningen är, att vatten skall tillföras dem som vilja begagna sig deraf uti sådan vianighet, att äfven den fattige icke skall behöfvå hushålla dermed eller lida brist derpå, såsom nu tyvärr mången gång är fallet och hvarigenom så mycken osnygghet, osundhet, nöd och elände vällas i de fattigas boningar, så skulle detta ändamål väsentligen förfelas, om hvarje hushåll skulle betala sitt vattenbehof jerant upp efter åtgången, hvilket dessutom skulle medföra nödvändigheten af en xontroll, som blefve lika kostsam, som svår och invecklad att verkställa. När det derföre till undvikande häraf ifrågasättes, att vattenutdelningen skall vara alldeles oafbruten och att tilläödet deraf skall beredas så ymnigt, att brist derpå aldrig och ingenstädes, der ledningsrör tinnas, skall kunna uppstå, och det utan all kontroll huruvida den ene använder mera deraf än den andre, men det vore lika obilligt som orättvist, om alla skulle betala lika för åtnjutandet af en sådan förmån, så har man på de flesta ställen låtit de afgifter, som böra erläggas för begagnande af vattenledningarne, bestämmas i ett visst förhållande till sörre eller mindre lefnadskostaad, inkomst eller lyx. Det är under förutsättning, att ett sådant system för våttenframskaffningens betalande äfven hos oss skulle beännas billigast och rättast, som hr Leijonancker a ställt en beräkning öfver, huru den skala ungefärligen skulle kunna komma att se ut, efter hvilken hufvudstadens samtliga hushåll skulle hafva att betala sitt vatten, i fall de alla begagnade sig af vattenledningen, under antagande af en viss summa såsom erforderlig för kostnadernas betäckande. För att få en grund för denna beräkning här hr Leijonancker förskaffat sig uppgifter på den enligt debetsedlarne utgående beskattningen af alla personer red familj i Stockholm; såsom varande den enda mätaren af deras olika inkomster. hvilken man i detta afseende hade att följa; och det är den uppskattning af hvad hvart och ett hushåll enligt denna uträksing skulle inom olika beskattningsklasser komma att betala för a tt vattenbehof, som uti hans förslag benämnes taxcring. Enligt den af honom sålunda anställda beräkning antagas 28 olika grader alltefter olika beskattningsbelopp, . bland hvilka den lägsta skulle betala 2 rdr 32 sk. och den högsta (bestående af de få, som erlägga öfver 500 rdr bko i skatt) skulle betala 30 rdr bko för hela sitt årliga vattenbehof för hushållet; och ehuru ringa denna afgift vore i förhållande till den nuvarande kostnaden för vattenhemtning, skulle likväl af Stockholms samtliga familjer på detta sätt inflyta en summa af icke mindre än 119,129 rdr bko. Och dertill komme ännu den ytterligare inkomst, som uppkomme genom särskilta afgifter för fabriker och vissa andra näringar, badoch tvättinrättningar, kaserner, sjukhus och andra offentliga byggnader m. m. Det är klart, att af hufvudstadens hushåll sannolikt icke alla komma att begagna sig af vattenledningen, och i början kan detta så mycket mindre komma i fråga, som vättenledningen endast småningom kan komma att utsträckas till alla delar af staden. Då likaväl hufvudrören, enligt förslaget, genast före trädesvis skule nedläggas i de mest befolkade eller af vatten mest i behof varande stadsdelarne, synes det visserligen icke vara på minsta sätt vågadt att antaga, såsom hr Leijonanker äfven gjort uti sitt anförande till komiten, att inom de första tio åren åtminstoae hälften af Stockholms invånare skulle komma att anlita vattenledningen, med minst ,a:del hvarje år. Uti utländska städer, der vattenledningar blifvit i sednare tider anlagda, har man icke sällan funnit, att nio tiondedelar af befolkningen redan inom de första åren anmält sig till begagnande deraf: Men äfven med det nyss anförda vida lägre antagandet och med nedsättande ändå af den lägFIRST LR ENSO RT VN RNE ANTERO sedan bevisat er mor vara nog för att evigt afsky honom. I dag ha nya händelser inträffat hvarigenom man upptäckt att denna menniska varit fiende till kungen och hofvet, en eländig frihetssvärmare, en nedrig tidnings