Aftonbladet – 17 februari 1855, sida 2

Nej. min vän, abbe de la Croix har tillsagt mig hafva förtroende till vår korrespon-dent och jag törs icke försumma hans råd., Men var åtminstone försiktig, Philip... gå icke hem till dig innan du är säker på att intet ondt träffar dig der... jag vet icke hvarföre, men jag har ängsliga aningar: Om faror, klippor blott jag drömmer., Mod Chavigny... tro mig, allt går bra... farväl min stackars abbeg, sof godt och lita på mig. Härmed skakade han sin väns hand och oick ut; han stängde dörren i lås och smög n nyckeln genom dörrspringan på det att nzen skulle kunna störa dem lilla abbens sömn; sedan gick han raskt utför trappan. Chavigny ville kalla honom tillbaka och reste ig för att stiga ur sängen, men sömn och rötthet läto hufvucet falla tillbaka på kudden, och inom tre minuter var han ånyo tungt insomnad. Först då Philip de Lussan var ute på gaan märkte han att han för mycket räknat på iva krafter. Han kände en häftig smärta i rela kroppen, benen lånade sig med möda ill ait gå. Han ämnade taga en faker, men lessa fortskaffningsmaschiner voro ej då lika arika som nu, så att han ej påträffade nåson vid denna timma af dagen; ty han skulle ia blygts att begagna sig af någon bärtol eller dragchäs, dessa fruntimmersoch -bbeåkdon; Föröfrigt bodde han endast på an Sajot-Germain-PAuxerois; således var j hans väg så låog att han egentligen frukade att göra den till fots, oaktadt sin tröttet; och efter nattens olika skakningar var an ej heller missnöjd med att blanda sig i et böljande parsserlifvet för att förskingra e mörka skuggor som ännu ombhöljde hans örstånd. Han störtade således djerft in i