Aftonbladet – 17 februari 1855, sida 2

enligt hvilka ryska kejsaren icke vill veta af något stillestånd, utan önskar att Menschikoff så snart och så energiskt som möjligt griper till offensiven. I afseende på förhandlingarne i Wien har man inga authentiska uppgifter. Både den franska och tyska pressen sysselsätta sig deremot mycket med preussiske generalen Wedells sändning till Paris, hvarom man nu med säkerhet vet, att den går ut på att afsluta en särskild öfverenskommelse med Frankrike i stället för en anslutning till Decembertraktaten. Som man erinrar sig afsändes hr v. Usedom för någon tid sedan till London, för att åvägabringa ett arrangement med England, och ehuru denna mission då. misslyckades, kommer försöket att upprepas; ty herr v. Usedom har begifvit sig till Brissel och der haft sammankomst med general Wedell, hvarefter han återvändt till London. I Paris trodde man, att Preussens sträfvanden denna gång skulle lyckas, då Berlinerkabinettet nu skall ha beslutat sig till att föreslå vestmakterna en öfverenskommelse, hvarigenom det i allt väsentligt åtager sig samma förpligtelser som finnas i Decembertraktaten, sannolikt som en följd deraf, att Drouin de Lhuys i en depesch af den 29 Jan. till den franske ministern i Berlin underrättat preussiska regeringen att Frankrike vore villigt att afsluta en särskild traktat med Preussen, om Decembertraktaten för densamma lades till grund. Independance belge lemnar följande analys af denna depeschs innehåll: Pariserkabinettet håller fast vid att frågan må blifva riktigt ställd; eburu fortfarande af den åsigten ait Berlinerkabivettets biträdande af fördraget d. 2 Dec. är att föredraga hvarje annat sätt, har det likväl uppskattat de grannlaga förhållanden, som blifvit för detsamma uppgifna. Om Preussen ville föreslå England och Frankrike ett fördrag, annorlunda än det som de vägrat att underteckna och med samma slutliga förbindelser för Preussen som för Österrike, men redigeradt från preussisk synpunkt, såsom det påstär att fördraget af d. 2 Dec. varit det från Wienerkabinettets ståndpankt, sä skulle franska regeringen mycket gerna taga dess anbud i ganska allvarligt öfvervägande. Men bon väatar ett svar på sina meddelanden, som på formligssie sätt betyga hennes önskan att öfverenskomma med Berlinerkabinettet, och franska utrikes ministern äberopar sig alltid åter på preus-iska sändebudet i Paris, att, om ledsamma uppskof inträffa, franska regerinzen derför icke har nägon ansvarighet. Det skulle således vara orätt, om man beskyllde Frankrike att det hölle Preussen i afseende på fördraget af d. 2 Dec. i okunnighet om franska åsigserna och i afseende på Preussens allmänna situation i en isolering, som Frankrike i början bemödade sig att förebygga, men sedan sträfvade att få att upphöra. Berlinerkabinettet anför nu, att de första wienerprotokollerna älsgga de makter som undertecknat dem förpligtelsen att sins emellan öfverenskomma, och att denna förpligtelse ännu qvarstår. Denna förpligtelse uppkom, jag erkänner det beredvilligt, af öfserenszommelsen emellan Frankrikes, Englands, Österrikes ach Preussens befullmäktigade ombud att gemensamt konferera angående de orientaliska angelägenheterna. Pr tokollerna bafva varit den första form, hvarender denna lyckliga öfverenskommelse konstaterades. 9Sedan har ett moment kommit, i hvilket, om icke ge aom nägon kategorisk förklaring, likväl åtminstone genom ett obestridligt faktum, den två gånger förnyade frånvaron af Preussens minister från konferenserna, till hvilka ban säväl som hans kolleger blifvit inbjuden, och vid hvilka desse sednare förgäfves väntat honom, Berlinerkabinettet vägrat att ställa sig på samma grund söm Österrike och vestmakterna. För att gifva denna beklagliga tvedrägt mindre eclat, har majoriteten icke velat antyda det i en kollektivnot, och man har sedan skridit till utvexlingen af noterna af d. 8 Augusti. Detta var en ny form för öfverensstämmelse, hvilken lika litet som den Berlinerkabinettet har bifallit. Hittills har ize icke varit lyckligare med den sista och defiaiiva formen, en högtidlig allians. Det bevisas der igenom att Preussen gått in på att underteczna hvarken ett protokoll eller en not eller ett fördrar. Det vore säkert att tillmäta de för eu -sedan af Preussen undertecknade akterna en 3 omfattniog, om man ville påstå, att deoa askommelse, som de proklamerade, skalle förklaros vara af den art, att ett enda kabinett genom sin opposition skulle kuona hämma och till och med uppehålla de dispositioner som avsågos vara goda och nödvändiga. I de af Berlinerkabinettet åberopade akterna ficner nan ett ömsesidigt löfte att icke särskildt underhandla med Ryssland, utan gemensamt rådslå, och att icke söra det på gruoder som strida mot den anda, som rådde vid de första koferenserna. Denna text innehåller intet som sätter Pariserkabinettet i förlägeahet. Frankrike, England, Österrike och Preussen hafva ågonskenligen velat gifva hvarandra ömsesidiga ga.antier. De bäda första voro krigförande, de säda indra kunde blifva det, och det var helt enkelt och fullkomligt lojalt, att de förpligtade sig att icke särkildt utan de andra, eller åtminstone icke utan att på förhand hafva derom underrättat hvarandra, underhandla. I förevarande fall handlar det( skledes icke om att med Ryssland afsluta en särskild öfver enskommelse. Det handlar, sä svaga än våra förhoppnisgar i detta afseende alltjemt äro, till hvilken unkt äterställandet af den alimänna freden är möj gt, och om denna utväg slår fel, att fulifölja kriget uader medverkan af Österrike. Förbundet af den 2 December har ingen annan betydelse. i Det framiyser säledes deraf, att de tre kabinetter, ) som jingitt deita förbund, hafva, under antagande att de blitvande negociationerna icke skulle lyckas, förpligtat sig att göra gemensam sak emot Ryssland. ; Det vill säga detsamma som att de först föra samma J: språk och sedan öfvergäå till samma handlingar. Noserna af den 8 Augus.i och fördraget af den 2 Dec. l! äro resultaterna af dessa föregående rådplägnivgar, som protokollerna föreskrifva konferensen, och i hvilj keb, säsom jag ådagalagt, Preussen icke velat deltaga. För att deltaga i underhandlingarne mäste det ställa s:z på samma linie som Frankrike, Engiand och Österrike, och det fär icke förefinnas någon osä1 zerhet hvarken om den anda det kunde medföra el-: ler rörande dess vidare hällving. Berlinerkabinettet kan icke tro, att dess språk och dess bållning i Tyskland gifva de allierade ucder dessa dubbla synpunkter alla önskvärda garantier, och det kan följaktligen icke förundra sig, att Pariser ! kabinettet, tills det besvarat våra meddelauden och i vis å vis Frankrike antagit samma ställning som li: Österrike, fullföljer i öfverensstämmelse med sina al-1; lierade reglerandet af en sak, som Berlinerkabi ettet icke tyckes betrakta på samma sätt, men i hvilken det säkert icke är Frankrikes fel om Preussens medverkan fattzs., i Independance Belge meddelar äfven en cirkulärdepesch från franska utrikesministern till I: te RA RN RE Nej. min vän, abbe de la Croix har till