Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 1

alls vid Fredsgatan; 1 U. 4. LINelsons, N:o 46 Drott5 Norrlandsgstan; i N. G. Söderbergs, N:o 12 vid skill:r banko raden. Under 16 sk:r banko införes förekomma besynnerligt och oförklarligt, hvar före hr Jäderin, om han hade en skriftlig befallning, icke uppvisade eller uppläste den för Ekbom, för att kunna procedera utan egen ansvorighet, Då ett sådant förevisande eller uppläsning icke skett, måste man hafva skäl att antaga, att den skriftliga befallningen ej existerade, ända tills den anonyme insändaren af försvarsartikeln nu påstått motsatsen. Deremot uppger vittnet Uggla, a:t ban frågat Jäderin om denne hade skriftliga order, men icke fått något svar derå. Försvarsinsändarens andra uppgift, eller att huset som besöktes var Ekboms och Rosern schölds gemensamma bostad, styrkes icke heller af hvad uti referaterna om målet förekommit, men står deremot i strid med flera upplysningar i samma referat, såsom dels den, att Ektom framtagit sitt hyreskontrakt ceh visat att han ensam hyrt rummen, dels ock det af Jäderin sjelf obestridda faktum, att han från Ekbom cmedelbart begifvit sig till Munck af Rosenschölds bostad M 18 vid Ladugårdslandstorgsgatan, och der verkligen tröffat denhe, ännu liggande i sin gäng, samt förändras icke af Jäderings vid domstolen gjorda uppgift (se Aftonbladet för den 3 Januari, artikeln Rättegångsoch Polisärenden) att orsaken, hvarföre han, för att söka Rosenschöld, begifvit sig till Ladugårdslandet, varit den, att kommissarien Backlund i Maj månad (!) omtalat att Rosenschöld ofta bru. kade öfver nätterna qvarstanna i ofvannämnde huse Hör erfar man således af Jäderins omedelbart påföljande besök i Rosenschölds bostad, att han ganska väl visste hvar Rosenschöld bodde. Nör hörmed sammanlägges, att Ekbom med förevisande af sitt hyreskontrakt visat att han ensam hyrt rummen, och att Jäderin vid sin första förfrågan fått till svar att Rosenschöld ej fanns eller bodde der, så hemställes, om ej häruti ligger en tillräcklig anledning till det påståendet, -att polisagenterna gjort ett obehörigt intrång hos Ekbom. Återterstår nu insändarens uppgift, att Rosenschöld skall vara sednast mantelsskrifven i det hus der Ekbom har sin bostad. Ins. känner icke huru dermed förhåller sig, men det synes åtminstone att kommissarien hade, när han fick till svar att Rosenschöld ej fanns der, bordt åberopa nämnde omständighet såsom ett bes rättigande och skäl till visitationen hos Ekbom. Men af Jäderins nyss åberopade egna yttrande visar det sig nu, att han icke hade detta skäl, och således förlorar det äfven sin giltighet mot anmärkningen, när dermed sammenlägges att Jäderin verkligen visste hvar Ekboro bodde, och att han inför domstolen aldrig nekat att han kände detta, hvilket är af mycken. vigt att. observera. Den frågan återstår således -ännu obesvarad: Hvad var verkliga orsaken till och meningen med invasionen hos Ekbom, företagen inman Jäderin ännu bade sökt Rosenschöld i dennes verkliga bostad, som Jäderin kände och der han fann honom? Eller kan och vill försvarsinsändaren förneka, att Jäderin verkligen för. gick sig på ett allvarsamt sätt, då han, vid erhållet svar att Rosenschöld ej fanns -vid tryckeriet, icke åtminstone väntade med invasionen i Ekboms rum, och om han misstänkt Rosenschölds dervaro, åtnöjde sig med att bevaka utgången tills han fått söka Rosenschöld i dennes eget hem der han träffades? I följd af hvad nu är anmärkt, lärer äfven det stöd, som försvärgsinsändaren hemtar derifrån, att Rosenschöld sedermera anträffats hog en bekant på Ladugårdslandet,, finnas vara utan verkan såsom oegentligt yttradt. Uppgiften att Rösenschöld efter sitt gripande ,begört att få gå hem har icke varit synlig i referaterna i målet, utan förekommer första gången offentligt iförsvarsartikeln. Om denna uppgift är gjord af hr Jäderin, så är den icke derföre bevisad. Af den framställning ins. följt, heter det, att polisbetjeningen vid tillfället icke utöfvat något våld, utan endast tvenne gånger fört undan Ekbom. Häraf synes att ins. icke räknar för något slags våldsamhet att intränga ien bostad mot egarens vilja, samt hålla honom fast om han söker hindra det, medan de inträngande der företaga hvad de önska. Vid domstolen har emellertid förekommit, att polisbetjeningen höll Ekbom öfver handlofvarne så hårdt, att antingen deraf eller af skrapning mot väggen skinnet på armarne ofvanför handlofven burit tydligt märke af hård behandling, och ett vittne sade att en konstapel förklarat Ekbom arresterad. : I hvad mån hr Jäderins förfarande, såsom försvarsinsändaren påstår, vittnar icke ofördelaktigt om polisbetjeningens hofsamhet och disciplin vid tillfället; lemnas till hvars och ens omdöme efter öfvervägande af de fakta, som :den förra anmärkningsartikeln innehålleom deras sätt att gå till väga. z Insändaren anhåller slutligen, till bevis, att ingen hätskhet eller ovilja mot polismakten dikterat anmärkningarne, få fästa uppmärksamheten derpå, att han icke tillåtit sig några förutsättningar, utan helt och hållet följt konstaplarnes vittngsmål. Ett ännu större bevis att insändaren Et till väga sine ira et studio AA a lyan det är så... hr då T resan var Ana tlremn