Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 1

men. det är så... hr de Lussan var orsaken till den sorg som dödade min sköna och ömma mor i blomman af hennes ålder. Ett ord, ofta endast en blick kom henne att gråta, hon flydde då till sitt rum, hvarest hon stannade länga tider ensam och sjuk. För öfrigt kän. ner jag icke hr de Lussan; han har aldri hvarken smekt eller vårdat mig under min barndom. Redan under min morslifstid kom han endast sällan till Lussan; smaken för nöjen återhöll honom i Paris. Då min mor var död, kom han aldrig dit mera, Hanlemnade mig ensam med min lärare på det gamla, dystra slottet hvarest det nödvändigaste ofta fattades oss ; ty som du vet är herr de Lussan spelare. Lyckligtvis uppfyllde min lärare förträffligt den honom anförirodda befattningen och vårdade sig med mycken ifver om min uppfostran ; det var en allvarlig man med stränga seder och stora kunskaper; han beherrskade allt från höjden af sitt snille och sin erfarenhet. Det är honom som jag har att tacka för att. jag icke, liksom många andra, blifvit nedsmutsad af denna tidpunkts alla laster och förföljelser, han ensam har ingifvit mig dessa stränga grundsatser, hvilka blifvit mitt life rättesnöre och hvilka jag djerft bekänner... men. tillade han bittert, jag talar, som om denna lefvande graf aldrig skulle Öppnas., Och hvarför skulle den icke öppnas för dig,, utropade Chavigny, med febera tig häftighet; nej din framtid kan icke i förtid stängas; du är född till lycka och ära... vänta bara... mod Philip! öfvergif dig icke sjelf. .: lemna mig nu; bry dig icke mera om mig, rädda dig... tänk på den förtjusande Pherese de Villeneuve som du älskar, jag vet det, och som nog älskar dig-tillbaka. Ja, Chavigny, sade Philip de Lussan els digt, ja, hon älskar mig, och denna kärlek