Aftonbladet – 16 februari 1855, sida 1

verstelöjtnants namn, heder och värdighet, m. m, d. Häromdagen såg man likväli officiella bladet någontiog som är ändå Jlustigare, nemligen att två f. d., d. v. s afskedade lö tnanter blifvit i nåder hugnade med kaptens namn, heder och värdighet. Man måste verkligen bekänna, att det gamla ordspråket här sanras att sytterligheterna träffa hvarandra, och att grundsstsen att aldrig utdela t tar, helt och hållet flugit i luften, åtminstone så vidt det rörer armes. Besynverligt nog äro afvikelserna derifrån icom K. M:ts flotta betydligt förre, äfvensom inom civilstaten. Vi förmoda, att förtj-nsten häraf tillhör cheferna för sj försvarsoch civildepartementerna, hvilka nnu -icke så mycket förälskat sig i titelvändet, som de tvenne sednaste krigsministrarne, hr von Hohenhausen och grefve Gyldenstolpe. Vi tycka likväl att san härvid kunde ötnöja sig med utdelandet af dessa tomma hedersvärdigheter it militärer, som öro i tjenst. Kn ennan liten kuriositet, som jemväl nyligen passerat konseljen, är en ansökning af ståthållaren på Herrevadskloster, öfversten och kommendören C. E. von Geijer, som sjelf af konung Carl Johan blifvit förlänad adlig värdighet, att hans tverne söner, majoren Bror Geijer och löjtnanten S. G. Geijer måtte tillåtas att, ehuru ingendera, enligt siadgandet i 37 R. F., är adelsman, äfven under faderns lifstid få kalla och skrifva sig von Geijer, likväl utan åtnjutande af adliga rättigheter. Naturligtvis kunde K. M:t icke hafva något att erinra emot en så oskyldig begäran, hvaröfver likväl hr inrikes ministern aktat nödigt inforåra riddarhusdirektionens underd. utlåtande, ehuru det icke lärer kunna vara honom obekant att ingen svensk författning förbjuder någon att antaga hvilket namn, adligt eller oadligt, han helst behagar, än mindre att begagna det namn hans egen fader bär, äfven utan allernådigste tillåtelse. Emellertid har denna onödiga omgång ådragit hr öfversten von Geijer utgifter till charta sigillata, för resolutionslösen m. m., hvilket medfört ingen annan vinst än att denna högtidliga actus af en namnförändring kommit att genom ett regeringsbeslut offentliggöras till efterrättelse för respektive korrespondenter och andra som hädanefter kunna komma i affärer med bemälde brr von Geijer, och att dessa derigenom så till sögandes undfått skiljobref från den sedan ett par hundra år i Sverge aktade ofrälse slägten Geijer, — ett namn som derjemte fått en europeisk betydelse genom den snillrike, frejdstore häfdatecknare sora burit detsamma och som sjelf undanbedt sig det adelskap hvilket varit honom erbjudet.