Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 1

och dernäst att bibringa de kunskaper och färdigheter, som med afseende på menniskans högre bestämmelse eller det dagliga lifvets fordringar äro af allmän vigt. Det är likaså erkändt att menniskor födas med individuella anlag, hvilka visserligen hos några få redan tidigt framträda med den oemotståndliga kraft och spänstighet, att intet tvång kan förqväfva dem, men hvilka hos mängden, för att utvecklas och vinna någon för dem sjelfva och andra tydlig bestämdhet, behöfva en längre tid än den ålder en gosse vanligen uppnått, då han insättes i en publik skola. Det är dessa individuella anlag, som det offentliga läroverket förnämligast måste respektera, ty på deras rätta utveckling beror ej blott individens framtida lycka, utan äfven ofta hela sambhällets väl. Att inrätta läroverken på det sättet, att de förnämsta eller hufvudarterna af vetenskapen ingå i undervisningen, utan att lärjungen öfverlastas med för många särskilda läroämnen, måste derföre : blifva ett hufvudsyfte vid läroverkens reorganisatron. Dessa hufvudämnen, hvilka de allmänna läroverken måste upptaga inom kretsen för sin undervisning, ej blott emedan de taga olika sidor af kunskapsförmågan i anspråk, utan emedan de också utgöra grundvalen för hvad man kallar allmän bildning, hvilken ingen, han må i ett visst fack vara huru skicklig som helst, utan saknad kan umbära, äro Slott sex, nemligen, religionslära, matematik, språkkunskap, naturlära, naturbeskrifning och historia. Den inskränkning af läroämnena, som äfven hos: oss och med skäl blifvit yrkad, bör följaktligen j ske på det sätt, att någon af dessa hufvudgrenar uteslutes, utan snarare så att man sysselsätter sig med någon viss del af hvarje; Endast religionsläran och matematiken kunna i skolorna föredragas i allmänhet, ehuru naturligtvis också de lämpade efter lärjungarnes olika ålder och utveckling, men språkkunskapen är åter af den omfattning, att det skulle vara alldeles omöjligt att inom skolan upptaga tiden med en allmän öfversigt af de olika språkfamiljernas egenheter, och den vigt man velat lägga på hebreiskans bibehållande såsom allmänt undervisningsämne, emedan derigenom skulle vinnas en bekantskap med de semitiska språken som eljest skulle komma att saknas, synes derföre böra förfalla. Ett grundligt studium af ett främmande språk jemte modersmålet är för den första undervisningen, som hufvudsakligen måste afse förmögenheternas utveckling, tiliräckligt. På samma sätt kan undervisningen i naturläran inskränkas till de delar, som medgifva en tillämpning af de matematiska insigter hvilka lärjungarne hunnit inhemta; den i naturbeskrifningen till fysisk geografi och kännedomen af fäderneslandets vigtigaste och lättast tillgängliga natur-alster; likasom den i historien kan koncentreras på fäderneslandets öden, och en öfversigt af den allmänna verldshistoriens vigtigaste epoker uppskjutas till elementarläroverkets högre klasser. Genom en sådan anordning af läroämnena skulle enheten inom elementarläroverket kunna bibehållas till dess att lärjungarne uppnått en ålder af omkring 15 år; lärjungen skulle inom den ålder, då sinnet ännu är öppet för inhemtandet af olika kunskapsarter, hinna att göra bekantskap med de förnämsta grenar af den vetenskapliga odlingen, hvilka utgöra grundvalen för alla de olika riktningar hvari den menskliga verksamheten splittrar sig; han skulle derigenom hafva lättare att bestän ma valet af sin blifvande lefnadsbana ; den längre samvaron inom samma läroverk skulle alstra en närmare bekantskap och en mer allmän ömsesidig aktning mellan de olika samhällsklasserna, och de lemningar af ståndshögfärd och ståndsafund, som ännu finnas och ty värr alltför ofta låta medborgaren träda i skuggan för ständsbrodern, skulle småringom försvinna. Den af många och slutligen äfven af de gamla språkens kämpar yrkade inrättningen af särskilda realskolor för de lärjungar, som ämnade sig till de s. k. praktiska yrkena, skulle derigenom visa sig öfverflödig. De läroämnen som äro nödiga för alla dessa yrken äro nemligen inga andra än de som tillhöra den allmänna bildning som alla böra erhålla, de må nu blifva prester, civila embetsmän eller välja hvilket yrke som helst. De ämnen återigen som för hvarje särskildt yrke enkom behöfvas äro så olika, att det skulle erfordras ett större antal lärare än något svenskt läroverk eger, föratt kunna gifva en fullständig undervisning i dem alla. En sjöman t. ex. behöfver en noggrann kännedom af vissa delar af matematik, mekanik och astronomi, hvilka för apotekaren kunna vara alldeles främmande, likasom det speciella studium af kemien och botaniken, för att ej tala om farmacien, som den sednare behöfver, äro umbärliga för den förre. På