Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 1

Han bultade på det öfverenskomna sättet; porten öppnades snart och han hörde i mörkret en låg röst fråga: Är det du, Philip? nJa.n Skynda dig då! mitt blod kokar af otålighet... men säg, hur har ditt möte aflupit? du syntes just som frukta det... nå?... illa... jaså... stackars Philip! din hand bränner och darrar på en gång. Tack, Chavigny,, det går bra, svarade Philip med ansträngning. Verkligen . .. och jag som trodde motsatsen... men det är din hemlighet, jag respekterar den... följ nu med mig, min vän, och låtom oss gå så tyst som möjligt, så att vi inte väcka upp alla gamla gummor och pratmakare som bo här i huset liksom öfverallt annorstädes i ParisSedan Chavigny väl stängt porten förde han Philip genom en lång ojemn portgång. Som de voro utan ljus hade Lussan aldrig ensam kunnat hitta fram mellan denna gamla byggnings många Charybdis och Scyila. Slutligen anlände de till en liten källarlucka, hvilken de upplyfte och hvarifrån en lång trappa ledde ner i en slags källare, i hvilkens innersta fördjupning en påtänd lanterna stod på marken. Men innan Chavigny tillät Philip att gå framåt, stängde han väl källarluckan. Du ser att jag tar mina försigtighetsmåti, sade han; ingen kan nu misstänka att vi äro här . . . och nu, beundra mitt verk! Philip närmade sig till det af lanternan upplysta stället och såg att de stenar och grus som uppfyllde denna vrå af källaren nyligen blifvit undanröjda och i stället lemnat plats åt ett mörkt hål, eller öppning i det inre af den mur som stödde källarhvalfvet och ur hvilken en ljum, fuktig och qväfvande ånga utdunstade. Hvad betyder denna öppning? frågade Philip förvånad. : Min vän, det är helt enkelt en upptäckt som din ödmjuke tjenare gjort; det är det