Aftonbladet – 14 februari 1855, sida 1

gra femtio louis komma dig till pass... och efter som lyckan stod mig bi i natt erbjuder jag dig dem af godt hjerta. an räckte Philip en guldrulle, denne studsade tillbaka. Jag behöfver ingenting,, stammade. hen, tusen tack min herre, men jag uppehåller er här i aftonkylan och glömmer att jag sjelf är väntad... farväl min herre, jag hoppas snart återse er., Han tryckte en lätt kyss på faderns hand och försvann i de mörka gatorna. Märkvärdiga barn! sade chevaliern och steg i åkdonet; ingenting hvad man gör behagar honom; men så finns det icke heller i hela Frankrike och Navarra en artigare och hyggligare far än jag, så icke är felet mitt. ..., Chevalier de Lussan stoppade sitt guld tillbaka i fickan, stängde väl igen vagnsfönstren, utsträckte sig på kuddarne och insomnade snart, sllt i den fulla öfvertygelsen att han var ett mönster för fäder. IV. DEN UNDERJORDISKA PROMENADEN. I början gick Philip med matta och fasta steg framåt utan att ens veta hvarthän, hans hufvud brann och hans förstånd syntes skakadt af de hastiga och täta stötar som han nyss emottagit, men detta tillstånd kunde ej räcka länge, ty Philip realiserade fullkomligt i sin person mens -sana in corpore sano; också sade hän plötsligen till sig sjelf och slog sig för pannan: Hvarföre svag? Hon älskar mig, kon skall aldrig tillhöra någon annan än mig; hvad kunde jag mera hoppas af detta samtal? Nu måste jag tänka på det tunga ansvar som hvilar på mitt hufvud och på Chavigny som väntar mig., Oaktadt detta beslut som han flera gånger fattat och upprepat på vägen mellan gatan Saint Jacques och gatan Vaugirard återkommo oupphörligt andra oroande tankar, men han lät ej längre beherrska sig af dem utan uppnådde smart Chavignys boning.