Aftonbladet – 12 februari 1855, sida 2

mig omöjligt att få ett allvarsamt samtal med er, och det är derföre som jag har sökt en annan utväg ... ack Therese, jag har så mycket att säga er! Och är ni säker på att icke redan ha sagt det förut? frågade den unga flickan leende. Ni minns det då?... Ja Therese, det är emedan jag älskar er till vansinne, emedan ni redan sedan lång tid tillbaka känt och... gillat denna kärlek som jag så innerligt önskat att få en förklaring med er, med er ensam. Min Gud, Philip, hvilken högtidlighet! sade den unga flickan muntert, men detta oaktadt förrådde hennes blick en lifig inre orö; skynda er att säga mig hvad ni vill, ty jag har icke förbjudit besök, och någon kunde komma. Lussan syntes fundera några ögonblick. Threse, återtog han med vibrerande röst; det är nu öfver fyra år som vi varit förlofvade, ända sedan -er hemkomst ur klostret. Under denna långa tid har man alltid lofvat mig att vi snart skulle förenas, men oaktadt alla mina, alla min fars böner ha vi ännu icke kunnat förmå er mor att bestämma den dag då jag ändtligen skulle bli den lyckligaste menniska på jorden., Men Philip, om jag inte misstager mig så ha hindren kommit från er sida. Min mor ville nödvändigt att jag skulle gifta mig med en parlamentsledamot, och min far ville, som ni vet, alltid det som min mor önskar. Men som parlamentet på kungens befallning sedan tre år tillbaka varit på obestämd tid upphäfvet, har naturligtvis chevalieren, er far, icke kunnat köpa en syssla som icke mera finnes; således om kungen blir lika envis som min mor, riskerar jag att bli gammal flicka.n Af nåd, Therese, upphör med detta skämt; ni vet alltför väl att det finns andra vigtigare hinder; eller vill ni kanhända neka till att man inte nyligen presenterat en adelsman för er, som med edra föräldrars samtycke anhållit om er hand ?