Aftonbladet – 12 februari 1855, sida 2

försäljas vid andra tillfällen än vid måltider åt spisande gäster. Ej må någon å landsbygd fara med bränvin från by till by eller från gård till gård. Under söneller helgedag må ej bränvin, som är Ööryttradt genom partieller minuthandel, till köpare utnötas eller utlemnas. På landet vare då all annan atskänkning förbjuden, än på gästgifvaregårdar vid måltider Ull resande. I sta i ege vederbörande myndighet att bestimma hvilka timmar om dagen utskänkning må vara tillåten. I öp; er salub d för handel me! andra varor än bränvin, vare bränvinsutdelning, äfven uton betalning, förbjuden. Ej rare någon berättigad att utsöka be:alning för brinvin, som blifvit vid utskänkning utborgadt. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till mincre belopp än en kanna utborgadt. Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne, eller som icke är renadt från finkelolja, eller hvars styrka ickeu pgår till minst 5 grader, får icke vid minuthandel eller 1-tskänkning tillsalu hållas. Uten tvifvel skall läsaren, lika med oss, finna de flesta af dessa föreskrifter ganska indamålsenliga, såvida de blifva behörigen bandhafda. I aiseende på de af Rikets Ständer bestämda straffs-stämmelser för öfverträdelse af bräuvinsförfattninge., så hafva de varit un e kastade högsta domstolens pröfning och, efter hvad vi förnummit, några väsentligare anmärkningar der icke förekommit, med und :nt2g för redak:ionen. Nä: författningen utkommer, blifva vii tillfälle sit derför närmare redogöra. Af det ofvanstående inhemtar emellertid läsaren att R ket: Ständer fullkomligt på egen hand, helt och kållet utan ledning från regeringen, utarbetst ett förslag till en väsentligen förbittrad J-pstiftning i detta ämne, och vi tveka ganska mycket hvilket arbete å Rikets Ständers sida bör anses såsom det dugligaste och för sitt ändamål, inskränkning t bränvinsförtär ngen, verksammaste, antivgen den af Rikets 3tänder föreslagna lagen för bränvinstillverkning, eller de : för bränvinsförsäljning.