Aftonbladet – 10 februari 1855, sida 3

TT SEA OS 0 OR BOR An RV och det har kommit till den slutsatsen, att ministrarne gjort sig skyldiga till ett oskickligt och bjertlöst beteende — att många dyrbara lif onödigtvis uppoffrats — men att det ännu icke finnes skäl att förtvi3a om en slutlig triumf, endast vi kunna blifva qvitt iessa känslolösa och lättsinnige oduglingar, som innehafva landets högsta embeten. Ännu ett ord likväl om karakteren hos den engel ska pressen och de motiver zom hafva iedt den med afseende på kriget. Publicistyrket i England ärickze underlägset något annat af våra lärda yrken, vare sig i talent eller aktningsvärdhet. Om också snooymt, kontrolleras det dock af allmänna opinionen. De inregistrerade tidningsegarne äro underkastade aga ansvar, och de taga sig noga tillvara att använ da någon; hvars uppförande kunde bringa dem i misskredit eller utsätta dem för pekuniär bestraffning. Att verka som utgifvare af en tidning, eller som dess korrespondent eller agent, erfordrar talenter som endest kunna förvärfvas genom en god uppfostran eller trägna sjelfstudier. De ämnen publicisten har att behandla-äro xf en bildande och förädlande karakter. Likasom i alla andra yrken, så finnes äfven bland oss en drägg; men öfver hufvud taget skulle Enztands publicister, hvad rättskaffenhet och upphöjda tänkesätt angår, blifva befunne åtminstone jemngoda med hvilken annan samhällsklass som helst. Allmänheten har klara bevis på den förmäga alla engelska tidningskorrespondenter på Krim utvecklat, och vi kunna tryggt pästå att deras rättskaffenhet går i jemnbredd med deras talent. De må någon gång hafva misstagit sig i sina omdömen och slutsatser, men de hafva alltid visat sig som redlige män. Detta säga vi med särskildt afseende på en af dem, com blifvit bittrast anfallen. Vi ha icke något att göra med mrRussell, men det är endast en skyldig gärd ät sanningen, då vi förklara att hans verksamhet på Krim länder honom till största heder. För hvad som må hafva skrifvits här hemma är hanicke ansvarig. Han -har ädragit sig förnäma och inflytelserika personers ovilja, emedan han envisades att skrifva hvad han ansäg för sannt och rätt, i stället för hvad de önskade att han mätte skrifva. Äfven andra, som icke varit så mycket framstående som han, hafva fått sin heder lika samvetslöst antastad och med lika liten framgåbg. Fidningskorrespondenternas på Krim personliga vänner hafva varit nösakade att besöka dem under nattens mörker och med fara att förlora all utsigt till vidare befordran. Mot ett sädant tyranni, äfvensom mot en och annan liten stor mans aftectztion att tala med förakt om engelska pressen, afgifva vi här vär protest. Vi söka icke ) gräl, vare sig med någon enskild eller nägon samhällsklass, men vi vilja försvara vårt yrkes ära; och om man har lust-att inlåta sig i fejd med oss, så må man vara förvissad om att vi icke skola blifra de förste som begära att få dagtinga. Vi torde någon gång tillförene ha omtalat, Jatt den här nämnde mr Russell är författare till de förträffliga skildringar från Krim, hvilka stått att läsa i Times och hvilka i England väckt ett ofantligt uppseende. Såsom Daily News antyder, har derföre också hr Russell företrädesvis blifvit föremål för de makthafvandes ovilja. Det lärer icke undfalla läsaren hvilket vackert vittnesbörd här egnats åt denne skriftställare, oaktadt den ständiga fejd som eger rum mellan Daily News och den tidning för hvilken mr Russell arbetat. Svarta Hafvet. En korrespondent från engelska lägret utanför Sebastopol (troligen en tysk läkare) skrifver den 9 Jan. till Hamb. Corresp. ett bref, hvarur vi hemta följande: Näst mat, dryck och värme, är det humor som är oss nödvändig för lifvets uppehållande. Likväl kunna vi icke påstå att vi hafvs samma munterhet, som utmärker våra fransyska vapenbröder. Det är icke heller underligt, ty dessa herrar lefva godt och hafva öfverflöd på allt, under det vi efter kort tids välmående redan åter kommit i en belägenhet, som mycket erinrar om bilden red de sju magra nöten. Portionerna blifva åter mindre, under det aptiten ökat si; den af fransmännen skänkta veden är uppbränd och ny ved kan icke för tillfället skaffas, ehuru gådan nu, då vi nattetid hafva 10—11 graders köld, är nödvändigare än någonsin. I trots af denna nöd, som ota förleder soldaterna att här och der förgripa sig på en barackplanka, kunna vi skatta oss lyckliga då vi jemföra vårt elände med ottomanernas, hvilket är omöjligt att beskrifva. Man betecknar bäst de allierades läger om man säger att vårt är den jordiska jemmerdalen, fransmännen: himmelriket och turkarnes helvetet; ty det sednare är ctt helvete, förskräckligare än det som: föresväfvade Dantes fantasi, rysligare än Koranen skildrar det; det är -centralpunkten för de högsta kroppsliga och andliga lidanden, samlingsplateen för alla onda andar och ämnen som af himlens vrede erhöllo makt ati skada menniskorna. Pest, koppor, kolera, lemmarnes förruttnels :, vansinne, försoffning hafva här i gyttja och orenlighet upprättat sina fästen, hvarifrån de skjuta förgiftade pilar på sina offer. Vår afsigt att från redutterna vid Inkerman skjuta ryska flottan i sank stöter på svårigheter. De först på bat erierna uppställda lancasterkanonerna visade sig, emedan skeppen ligga förstuckna bakom klippor, alldeles overksamma, och man har nu utbytt den emot mörsare, för att genom bågskott undvikå de naturliga hindren och kunna vinna bättre resultat. Det sednare Jåter likväl vänta på sig, emedan afståndet är för stort. Äfven fransmännen bafva vid de emot mastbastionen och karantänsfästet upprättade batterierna uppgjort räkningen utan värden, ty ebhurn man nu geiom profskjutning från sidobatterier öfvertypat sig att skotten hinna fram, så har man dock funnit att fienden icke heller varit overksam, utan uppfört ett lika, om icke öfverlägset antal pjeser till breschbatteriernas demontering. ) nPVi hafva först utkämpat ett enda verkligt fältelag, det vid Alma, och hvar äro de som -I med oss ropade Victoria? Nästan en tredje;I del af dem har här funnit sin graf, och likI väl dö blott få hjeltedöden; de flesta, ja väl I sju åt:ondedelar af dem hafva dukat under för sjukdomar. Denna tanke trycker som en .j mara på oss alla, och ökar vår längtan efter I afgörande strid. När denna en gång ändtliI gen skall inträffa, detta — tror jag och många med mig — veta våra generaler lika litet sum någon annan. Dersertörer från ryska lägret blifva sällisyntare, deremot skola fiera zuaver ;— för tjufuad straffade subjekter— hafva öfI vergått till fienden. I aDe från England ankomna jernvägsarbetarne kunna finna giv hvarken 1 klimatet e!je he ok MM oe ff vv sv . Fr lr FM I vv Fawr