Aftonbladet – 7 februari 1855, sida 2

gentliga mening, vi hafva blott haft trupper för poisoch kolonitjensten. Vidare ej (hör!). Hvad ri kalla en engelsk armå är blott en hopsamling alla slags failkomligt disciplinerade regementen. Vi hafva väl inöfvade kompanier; det är allt. Också har under hela fälttiget regementsorganisationen förräffligt rättvisat sig. Förhällandet emellan officerare och soldater är klanderfritt, tillit och mod hafva visat sig upphöjda öfver allt beröm. Det fattas blott len allmänna samverkan, som endast erfarenheten kan gifva. Engelska armån är, som sagdt, ingen armå, utan blott ea samling af regementen. Det gifves kårchefer som ianan de kommo till Krim — utom illäfventyrs i Dublin och i Ostindien — aldrig sett en brigad tillsammans (hör!) Hvad vänten j af en sådan arme? En regementsorganisation; den finnes. Men fordren ej af män, som aldrig sett två regementen tillsammans, erfarenhet om organisationen af en stor arme. Kunnen j vänta att dessa män skola vara födda administratörer af saker som de aldrig ha sett? Detta är den ena ganska vigtiga omständigheten vid närvarande förhällande. Betrakten det folk som utgör vär armå. England är verldens mest civiliserade land, det land, i hvilket arbetet är mest fördeladt, der kommunikationerna äro de snabbaste. Hvad följer deraf? Att den engelske bonden aldrig sör något för sig sjelf. Han låter andra bygga sitt hus, sina kläder förfärdigas af andra, och blott i de mest aflägsaa trakter finnen j landtfolk som utför alia dessa arbeten för eget behof. Arbetsfördelningen gör det så beqvämt för hvarje individ att låta allt utföras af tredje man, att folket ej vet att hjelpa sig sjelf, om det inskränkes till sina egaa hjelpmedel (hör!) En arme är en ofantlig och iuvecklad maschin, och om j erinren er de olyckor som förr brukade beteckna början af våra fälttäg, så måste jag å min sida eriora er om härens successiva reduktion sedan 1815 och om militären: desorganisation. Jag skulle kunna ta:a om apphäfvandet af trossväsendet och det fullständiga undaurödjandet af generalstabskären. Detta alit har småningom skett af sparsamhet, utan att man någonsin tänkte på att organisera ar-mån för fälttjensten. För några år sedan kom hela landet i rörelse i följd afen skrifvelse från den största militäriska auktoritetet som funnits. Hertigen af Wellington aflät ett bref till sir John Burgoyne, i hvilket han reserverade sig deremot att man lemnade England helt och hållet utan värn af vapen. I följd deraf gjordes stora ansträngningar att förstärka vår ängflotta och vår här. Lord Derbys ministår äterställde den så länge saknade milisen. Under denna tid tilltogo alltjemt vär handel, vår rikedom, alla våra medel att underhålla krigsväsendet. Våra kolonier blefvo stora riken, Australien blef en besittning af yttersta vigt och vårt herravälde utsträckte sig till alla delar af verlden. Detta allt erfordrade militärs användande i mera betydlig grad. Men tron j nu att kriget är en så lätt sak, att man under sådana omständig. heter skulle kunna utan vidare omständigheter föra det med redaa befintliga medel? Bemärken blott un. der hvilka omständigheter vi på olika tider tågat i fält. Hvarje gäng hafva vi lidit nederlag. Skilnaden är blott nu att vi kunna åberopa triumfer såsom motstycken till olyckorna. Ville jag föreläsa huset de rapporier som hertigen af Wellington afgaf om sin armås tillstånd efter återtåget från Burgos, så skulle man i desamma finna klagomäl som motsvara dem som tu uppstämmas inom pressen. Och dessa klagomål kommo då i ljuset på en tid, när armen anfördes af Europas största militäriska geni. Men vi skola ej gå så längt tillbaka. Må vi fästa oss vid expeditionen till Afghanistan. Dödligheten inom armån var dä fraktanivärd. Vi förlorade 48 procent af våra trupper. I dag är förlusten blott 14 procent. Jag har redan sagt ait jag icke vill besvära huset med bevis som skulle kunna synas misstänkta, men jag kan dock uttala äsigten hos en aktningsvärd embetsman som åcltagit i en till Konstantinopel och Krim afsänd uudersökningskommission. Han skrifver till mig: regeringen har skickat allt i öfverflöd, hon har låtit transportera det 3000 mil, men nu är afståndet 3006 mil, och dessa 6 mil äro svärare attöfverviona än de första 3000 milen.. Jeg tror att förhbillandet derigenom är riktigt beskrifvet (hör!). J viljen veta af mig hvsd som är orsaken till denna orimlighet? Nåväl, huset måste taga två saker i beiraktande, den första att vi på Krim hafva haft stora svårigheter att öfvervinna, och den andra att vi icke förmå göra huset noga räkenskap för hvad der föregår. Vi veta att hären före sitt aftåg från Varna egde 5000 lastdjur. Sedan dess har en massa hästar dött ehuru fcourage fanns i mängd i Balaklava. ÅA avdra sidan lära vi i en skrifvelse följande noggranna skildring af förhållandena på Krim: Före slutet af Augusti mänad voro redan 1000 man af kavalleriet utan bästar och hästarne för andra 700 voro icke tjenstbara. Under September led hären ansenliga förluster. Ungefär 3500 man hade omkommit genom sjukdom eller på slagfältet. Mer än 1500 hästar hade dött af ansträngningar, de icke inberäknade som omkommit på slagfältet. Slutligen anställde feber och dysenteri förfärliga härjningar. Inom kort tid dogo flera tusen man i hospitalerna.n Det är skrifvet, icke af lord Raglan är 1854, utan af hertigen af Weilington är 1809. Det är skildringen af engelska härens belägenhet efter slaget vid Talavera och jag anför det emedan orden fullkomligt passa in på nuvarande förhällanden. Det är svårt att säga hvar felet ligger. Man avtager vanligen att vi beherrska hafvet. Men derföre beherrska vi likväl icke stormen eller förmå besegra elementerna. Dessutom hafva vi nästan uttömt våra bjelpmedel för transporten af lifsmedel med ångfartyg. Vet huset huru mänga transportfartyg vi begagnat för manskap, hästar, ammunition, lifsmedel och iourage? Jag är skyldig amiralitetet som man tillskriver liknöjdhet att göra siffrorna bekanta. Fråa den 7 Februari 1854 till den 22 Januari 1855 har amiralitetet skaffat till Orienten 2141 engelska officerare, 54,224 soldater, 5408 hästar, 29,261 tons lifsmedel för flottan, 18,897 för armåen, 19,105 för artilleriet, 110,867 tons kol; dessutom frin Marseille och Toulon 556 franska officerare, 14,055 soldater, 193 hästar och 8037 tons ammunition ; från Calais till Östersjön 437 franska officerare och 12,888 soldater, 500 tons ammunition och 47,907 tons kol. J sen således att amiralitetet icke visat sig overksamt. Men tron ej, att vi tänka rättfärdiga oss för de fel vi kunna hafva begått genom att skjuta skulden på andra. Nej, vi ämna icke handla sä. Vi hafva skrifvit till öfverbefälhafvaren för att underrätta honom om de misstag, som enligt vår åsigt blifvit begängna, och hafva anmodat honom att anstränga sig till det yttersta för att afhjelpa dem. Det skulle vara en feghet å vär sida, om vi ville rikta tadlet mot fränvarande, hvilka möjligen anklagas med orätt, och hvilka sätta sitt lif på spel för fäderneslandet (bifall). Regeringen vill icke förhemliga något af sitt förfarande, men har goda skäl att icke underkasta sig den föreslagna undersökningen. Hon skall framlägga alla handlingar hon har i sin ego, så vidt deras allmängörande icke kan blifva skadligt för en tredje part. Men man fordrar att få se en mängd handlingar som alldeles icke kunna framläggas, emedan de icke finstavas TEESE EKENS TARO ATOL bänken satt Lubin Pernet med bart hufvud och händerna bundna bakom ryggen, bredvid kartusianermunken, hans biktfar, som emel