Aftonbladet – 7 februari 1855, sida 2

UTRIKES. ENGLAND. Enligt löfte återkomma vi nu till en närmare redogörelse för den första dagens debatt i underhuset rörande det Roebuckska förslaget om nedsättande af en kommission för att uadersöka tillståndet i hären utanför Sebastopol. Motionären yttrade härvid: Mitt förslag behöfver ingen vidlyftig utveckling. Det sönderfaller i två afdelningar: 1) Hurudan är åen utanför Sebastopol stående härens belägenhet? 2 Hvilka äro de orsaker, hvarigenom denna belägenhet blifvit tillväzabragt? Hela verlden känner sakerras ställving. Hären är utan lifsmedel, utan tak, utan beklädnad. Hvad är orsaken till denna sakeruas ställning? För min del tror jag att det är regeringens däliga ledninz (Bifall). Jag är icke soldat och kan derför icke inläta mig på en kritik af fälttåget på Krim. Jag inskränker mig att erinra huset derom, att vi i början af förlidet år hade afskicka: 54,000 man, och att af dessa nu finnas qvar på Krim biott 14,000 man tjenstbara trupper. Hvad bar det blifvit af de öfriga 40,000? Hvar finnes orsaken tl det onda? Jag tror att den är att söka uii oskickligbeten hos krigsdepartementet här och utom landet (Bifall). Mitt helsotillstånd tillåter mig icke att fullfölja. Jag åtnöjer mig derföre att heli enkelt framställa mitt förslag. Herr Sidney Herbert, krigssekreteraren, svarade derpå följande: Jag tillstår att iag hyser någon betänklighet vid att taga till ordet för att bekämpa den ärade ledamot, hvars helsotilistånd måste hafva gjort ett smärtsamt intryck på hvar och en, och som skulle vara sä värdig act utveckla den af honom väckta motionen. Jag beklagar hvad som skett, då jag nu befinner mig i den besynnerliga belägenhet att icke hafva vågon positiv anklagelse att besvara. Den ärade ledamoten inskränker sig att säga: så och så många soldater bafva afgått från England; så och så många äro ännu i lif; hvad har blifvit af de öfriga? Till att börja med misstager sig den ärade ledamoten i fräga om siffrorna, ty han förgäter, då han talar om dem som omkommit, dem som fallit på slagfältet och dem som fallit offer för sjukdomar. Jag blir högst upprörd, då jag inlåter mig på denna sak. Jag vill icke påtvinga huset en öfvertygelse, som ej rättfärdigas af sakförhål!andena. Jag tror att ansträngningar, klimat, umbäranden af alla slag försatt lord Raglans armåe i ett skick, som ingifver hvarje engelsman lifliga bekymmer. Men värt rättfärdigande ligger till en del i den ärade ledamotens eget anförande, då han säger att vi afskickat två gånger så mycket lifsmedel, kläder och ammunition till Krim som det behöfdes (hör!). Man skall utan tvifvel fråga, huru det kunnat inträffa, att en så lysande och väl utrustad armå efter så kort tid fallit i ett så skärande elände. Man skall fråga om orsaken liggeri armåens organisation på ort och ställe eller i krigsdepartementets dåliga förvaltning. Jag har redan under den extra sessionen sagt och kan nu i dag upprepa det, den första orsaken till denna desorganisation ligger i det system, som skapats af den långa freden (hör!). Vi hafva sedan 1815 icke haft någon armå i ordets aa NESSER UTAN RDR ET RNE LA AATD VEGERATR SOLRSENEVG