Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 2

(Insändt.) I anledning af några ord i Svenska Tidningen rörande den i Aftonbladet för den 30 sistl. Januari meddelade artikeln under titel: Bör Sverge öfvergifva neutraliteten, får författaren af denna artikel hos red. af Aftouvbl. anhålla om rum för följande: Svenska Tidningens red. säger att man ej hörde talas om någon notvexling F) angående Bomarsunds uppbyggande, och frågar hvad vi kanna derom. Lika litet vi kunna bevisa Rysslands obehöriga inblandande i skeppsbandelsfrågan, sou dock är för hvar man bekant, lika litet kunna vi bevisa att en notvexling angående Bomarsunds uppbyggande egt rum. Vi ega ej tillgång till de inför konungen förda protokoll öfver utrikes ärenden. Men hvad vi derom känna är, att vi mångfaldiga gånger så väl i tal som skrift hört omtalas Carl Johans påminnelser mot denna fästnings byggande och Rysslands svar att ej fästning, utan endast kasern byggdes. Så vidt vi veta har aldrig detta hvarken inom representationen eller pressen af någon från vårt kabinett blifvit vederlagdt. Högst eget skulle det ock sannerligen varit af en svensk regering att ej göra påminnelser mot uppbyggandet af detta hot mot Stockholm. Notvexlingen är dessutom blott bisak, Bomarsunds uppbyggande hufvudsak. Detta lärer dock väl vara ett faktum. Hvad åter Rysslands försök att tillhandla sig Gotlard beträffar, erkänna vi att vi kanske obefogadt upprepat ett rykte, som vi liksom Svenska Tidningens redaktion sett i g srift och som vi, til följd af Rysslands benägenhet att alltid och allestädes söka utvidga sina gränser, utan undersökning satt tro till. Ett misstag, för hvilket Svenska Tidningen med rätta kan göra oss en förebråelse, vilja vi ej förneka. Vi hoppas dock att Svenska Tidningen ursäktar detta misstag, om det är ett sådant, liksom vi ursäkta nämde tidnings i M 103 för år 1854 af händelserna på Krim jäfvade mycket kategoriska men föga strategiska omdöme: författaren saknar uppenbarligen allt begrepp om hvad det vill säga att fjerran ifrån landsätta i fientligt land och i fientlig närvaro en stor armå.n Om vi i vår artikel begagnat ett mot insändaren i Svenska Tidningen spefullt språk, var det derföre att sådana yttranden som matt Sverge borde återtagaBremen och Verden lika så väl som Finland,, förtjena åtlöje; om vi mot honom begagnat ett föraktligt språk, så var det derföre att sådana yttranden som att Sverge förmått bibehålla Finland 100 år efter slaget vid Pultava, och Petersburgs anläggande kan blott förklaras deraf att Ryssland ansett oss så svaga att det varit likgiltigt för vårt grannskap och att sådana yttranden som norrmännen, som tycka att svenskarne redan äro högfärdiga nog, skulle förmodligen befara att vi genom Finlands återvinnande blefve än värren, äro kränkande mot svenska nationaläran, kränkande mot det föreningsband Carl Johan knöt mellan Sverge och Norge, och kunnå hos svensk och norrman ej anvrat än uppväcka förtrytelse och förakt. Hela den i Svenska Tidningen insända artikeln gick ut på att på hvarje upptänkligt sätt bevisa nödvändigheten af en Sverges ovilkorliga neutralitet, och ea sådan neutralitet — vi sky ej att uttala det — är förnärmande både mot Sverges minnen och dess närvarande plats som medlem i europeiska statsförbutdet. M En stat har pligter mot sina medstater. Är den strid som desza nu strida, det lagbundna samhällsskickets mot despotismen, bildningens mot barbariet, ligger en stor och allvarlig tanka till grund för deras uppträdande, vilja de Europas lugn ej för stunden utan för framtiden, visa de detta hvad norden beträffar, genom att från det ryska öfverväldet frigöra Finland, denna från oss med svek och våld roffade del af vårt land, då är det ock Sverges skyldighet att draga svärdet till deras bistånd. Det är så mycket mer Sverges skyldighet som, så länge ryska flottan är så ojemförligt öfverlägsen vår, så länge vi ej med all makt arbeta på fullbordande af detta värn för vårt oberoende af vår östra granne, vi för att kunna ligga tryggade mot honom bakom Östersjön ovilkorbgen behöfva en sjömakt. Hafva vi anspråk på denna sjömakt, alstra ej dessa motsvarande hjelpförbindelser? Sverges störste hänsofne konung yttrade till Frankfurts borgerskap då de ville bibehålla neutraliteten under hans strid mot Österrike: Neutralitet är ett ord som jag alldeles icke kan lida, minst uti striden mellan ljus och mörker, mellan frihet och slafveri; och det förvånar mig, att Frankfurts protestantiska borgerskap talar om enskilda fördelar då det gäller allmänt väl; att de ens kunna tänka på marknader och handel, då det är frågan om deras trosbekännelse och eviga välfärd.,) Vi fråga Svenska Tidningen om ej Rysslands ändamål med sitt anfall mot Turkiet var det samma som Österrikes i 30-åriga krige. mot de protestantiska staterna, eller att under religionens täckmantel utbreda egen makt och enväldets läror? Om så är, fråga ) Enligt 5:te artikeln af freden i Fredrikshamn afstods Åland slappt och handlöst utan förbehåll att Ryssland der ätminstone ej skulle få uppföra någon anfallsfästning mot Sverge. Påminnelserna mot Bomarsunds uppbyggande kunde således ej af Svenska regeringen vara dikterade af annat än insigien af att Bomarsund byggdes såsom utgångspunkt för ett framtida anfall mot Sverge.