Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 2

i stället för att få njuta af ert angenäma sällskap. Men han kan inte dröja, tänker jag. Hans tjensteåligganden äro bra tunga och sorgligas7 invände blygt Theråse. Ja, verkligen, återtog fru de Villeneuve, och dertill föga passande för en person af hans stånd. Herr Philip de Lussan är ju tvungen att vara i beröring med tjufvar, att afhöra deras grofva språk, att nära på disputera med bödeln om deras eländiga lif... hör på chevalier, ni bör ej längre tåla detta. Herr de Lussan är icke född för en dylik plats. Jag troddex, tiliade hon med vigt, att ni ämnat köpa honom den der sysslan vid parlamentet i Paris, som blifvit ledig genom sbbe de Roqueviiles död — ? Therese framsträckte omärkligt sitt hufvud för att höra svaret på denna fråga; chevalieren syntes mycket förlägen. Ers nåd,, stammade han, ödet har blandat sig i saken: abbens arfvingar hafva redan ordat för en neveu till presidenten dAligre. Och föröfrigt är det icke så lätt som ni tror att få Phbiip till att lemna advokatståndet; han är litet filosof och svärmar mera för de nya idterna än jag önskat; han umgås mycket med qvickhufvudena från Cafå Procope hvilket mycket bedröfvar mig., Ja, han har verkligen ett ädelmodigt djerft och oegennyttigt sinne! utropade Thåråse, Sedan rodnade hon och slog ned ögonen. Huruw, sade modren något skarpt, jag tror nästan att fröken de Villeneuve vågar ega sympatier för dagens frågor. Hvad mig beträffar erkänner jag uppriktigt att jag af hela min själ afskyr allt småfolk och deras angelägenheter, således chevalier önskar jag att bestämdt få veta om det är hr Philip de Lussans mening att förbli advokat vid chåtelet eller, att allvarsamt söka sig säte i parlamentet ? (Forts. följer).