Aftonbladet – 6 februari 1855, sida 1

8 VId Fredsgatan; 1 VU. 4. fsvetsons, N:o 46 Droti5 Norrlandsgatan; i N. G. Söderbergs, N:o 12 vid skill:r banko raden. Under 16 sk:r banko införes ERNER mna het om sättet hvarpå i farans stund många förvekligade hofmän i fordna tider blefvo tappra soldater, att civilisationen undergräfde det personliga modet och den heroiska uthålligheten. Vår expedition till Krim har för alltid vede:lagt detta antagande såsom en ovärdig villfarelse. Merkantila sysselsättningar, kontorsböcker och pulpeter hafva blifvit framställda såsom fiender till militärisk anda; men detta måste hafva blifvit sagdt i förgätenhet eller okunnighet om hvad våra egna handelsidkande klasser utfört i Indien och om vår köpslagande befolknings närvarande nit, som endast hade behöft en vis ledning för att i krig göra dem lika öfverlägsna czarens viljelösa slafvar, som de äro i sammansättningen och begagnuandet af maschiner. Det finnes ingenting i handeln,. ingenting i civilisationen, .ingenting i friheten, som står i strid mot innehafvandet af en stor militärisk makt; och vår handel, i stället att döfhma oss till Venedigs och Hollands öde, förökar vår rikedom och vår styrka, samt utvidgar vårt inflytande. Lyckligtvis är det så, att i samma mån handeln vinner utsträckning, mångfaldigar den mellan folken ban. den af ömsesidiga tjenstbevisningar och förminskar utmaningarne till krig, men utan att förminska medlen, vare sig till försvar eller till anfall. För att blifva en kraftig militärmakt behöfva vi ej efterapa despoter. Tvärtom bjuder oss vår pligt och vårt nationallynne att lämpa vår miliväriska inrättning efter grunderna för vårt borgerliga lif ech samhällets närvarande utveckling. Detfinns redan, såsom vi förut ådagalagt, frin premiertninistern ända ned igenom, i militära änmmen all den absoluta makt som är af nöden, och det stora felet ligger i den omständigheten, att denna absoluta makt och alla de skatter som årligen offras på dess uppehållande, i stället för att såsom vår handel och våra manufakturer ligga öppna för hela folket, äro monöpoliserade af en viss klass och begagnade såsom medel för tillfredsställandet af den klassens äregirighet. Den naturliga följden är att armån är utestuten från möjligheten att göra satnrha framsteg som kompetitionen medför irom alla andra områden af sambället. På samma gång utsträcker sig samma monopolium till alla de högsta grenarne af den civila förvaltningen, hvilken borde reglera och förbättra den militäriska, men hvilken liksom den militäriska ät åfskuren från förbättriogens väg och för alltid blir efter det framåtgående folket. Så ledes blifva hvarken våra civila eller våra militära embeten uppfriskade af det nya ouppbörligt uppspirande liftet. Samhällets framskridande beröfvar båda den gamla konservatismens kraft, och den frivilliga afstängning de underkasta sig utesluter dem från all andel i framskridandets nya kraft. v Under nära ett halft århundrade var armåns styrelse nfed få afbrott i känderna på hertigen af York och hertigen af Wellington. Under det samtidigt hvarje gren af det borgerliga lifvet hade öfverflöd på stora talenter, hade vi en följd af ministrar — från Addington till Derby — af den medelmåttigaste skicklighet. Vår kemi, vårt masgchinväsende, våra manufakturer intaga den högsta platsen bland alla nationers; — vårt statsmannaskap står under pari. Under den långa tidrymden af femton år — med undantag af Canaing, som vi icke uppskatta mycket högt och som var för kort tid vid makten för att kunna uträtta något särdeles — hade vi icke en enda man af större förmåga i spetsen för styrelsen. Sir Robert Peel, lysande i många afseenden, var hufvudsakligen stor genom sin förmåga att veta när han borde gifva efter; — en beherrskande och organiserande förmåga egde han icke. Ännu mer lysande än sir Robert Peel, var hertigen af Wellington i grunden och i alla sina vanor soldat; och just hans storhet såsom soldat, belsdsagad af hans landsmäns välförtienta vördnad, tillslöt hans sinne för den fullständiga kännedomen om och sympatierna för de stora sociala förbättringarne som pågingo utanför krigsministeren och Downing-Street. Hertigen af York, ehuru icke ett absolut dumhufvud, var i intet afseende någon stor man; och som han aldrig kontrollerades af någon minister af stora talenter och icke bade någon tillit till sin egen förmåga, blef vårt militäriska system under honom, för att icke blottställas för hans oskicklighet och öfverilning, ett system af kontroller, inskränkningar och uppskof. Ehuru hertigen af Wellington led ganska mycket af detta system under sina krig på spanska halfön, uppnådde han under detsamma sin storhet och blef derföre fästad vid det. Sedan han blef dess chef hade han intet tillfälle att ge dess verkningar under krigstid; i annat fall skulle han häfva egt karaktersstyrka nog att ref-rmera det, såsom han reformerade våra strafflagar. Vi beböfva derföre endast kasta en återblick på cheferna för krigsdepartementet under de sista femtio åren, för att blifva öfvertygade att vårt militäriska system var bygdt på gruadsatsen att gifva de rika och högadliga monopoliet på alla hedersembeten och lönande syssnia a —— lintränot ; deras hemujst vd Mp Te