Aftonbladet – 3 februari 1855, sida 3

dra öfverflytta den andel i gemensamma bördor, scm de hafva att utgörs?) Det saknades icke, när denna fråga förevar i storthinget, varmande röster som erin rade om skyldigheten att vid frågor om gemensamma utgifter gå i samråd med Sverge samt förutsade hvilket missnöje en ensidig nedsättning af Norges bidrag skulle hos os: uppväcka. Men hvad skyldigheterna emo Sverge beträffar, hafva norrmännen, som mar vet, sällan erkänt sådana; och någon svensk opinion i dessa ämnen hade dittills blott undantagsvis låtit höra sig. Man hade dess. utom redan två särskilda gånger förut gjor den erfarenhet, att en dylik nedsättning af de norska bidragen icke hvarken för Norge elle saken sjelf hade några menliga följder, eme dan svenskarne, utan knot, straxt af sina me. del ersatt bristen. Man drog således icke betänkande att bifalla det väckta, för norsk: sjöfarten utomordentligt fördelaktiga förslaget Det skall blifva intressant att se, om re. geringen sanktionerar detta beslut; men i hvac fall som helst, synes det väl böra visa sven skarne nödvändigheten att en gång uppvakn: till insigt af sina rättigheter och til verksan handling för deras försvar. Det är nemliger naturligt att då den ena nationen, oaktadt sir fria lagstiftningsoch beskattningsrätt för öf. rigt, icke får ingripa i den andra nationen rätts-sfer eller vidtsga sådana åtgärder sön tillskynda den andra uppoffringar och törlu. ster, skulle storthinget icke kunnat fatta et sådant beslut som det ofvannämnrda, om de varit öfvertygadt att svenskarne icke komm: att tåligt fördraga det. En fråga, som vi gerna skulle vilja se be: svarad, är äfven den, om den af Kongl. M:t till båda nationernas efterrättelse utfärdade konsulsstadgan icke i verkligheten har gällande kraft, utom för svenskarne. Hvad bidragen till den gemensamma vhandelsoch sjöfartsfonden angår, har någon be. stämd grundsats, hvarefter dessa skulle utgöras tyvärr ännu mindre än i fråga om konsulat umgälderna varit fastställd. Detta är utan wvifvel en underlåtenhet, som måste läggas regeringen till last; men borde man icke likväl kunnat vänta att norrmännen skulle aj egen drift och rättskänsla bidragit härtill : en billig proportion, lika villigt som om er sådan bestämmelse varit i laga form utgången. Sådant har dock aldrig skett. Utan at på minsta sätt bekymra sig om hvad som er. fordrades och under föregående år utgåit til de ändamål som med dessa medel åsyftades. hafva de godtyckl gt och en gång föralla be. stämt sitt bidrag så lågt, attdet-stundomicke betäckt: en. tiondedel; af de kostnader som måste utgöras, hvaremot och i följd hära konvoykomnissariatet varit nödsakadt att, efte behofvet för hvarje särskildt år, ur Sverges enskilda fond tillskjuta hvad som. erfordrades. så utgjorde t. ex. år 1829 det norska stats. verkets: bidrag till konvoykassan endast 30,00( specier eller 1svenskt mynt 74,551 rdr 2( sk: bko, medan det svenska bidraget utgjorde 514,141 rår 43.ak, 7 rst. bko. Hvad säges om en sådan proportion? Klart är att denna borde bestämmas anvingen efter de båda nationernas politiska rät. t:gheter, då den skulle grunda sig få jemlikhe med svenskarnes bidrag, eller efter det gago och nytta, hvardera nationen hemtar af irågavarande utgifter, i hvilket fall den för norrmännen skulle vara mer än dubbelt högre än för oss; ty den norska sjöfarten på utrikes orter har, genom vår egen försorg, numers erhållit den öfvervigt öfver den svenska (som deremot före föreningen var betydligt större in den förra), att förbållan et dem emellan är såsom 52 till 19; och de borde således, om rättvisa skall ega rum, bestrida antingen — efter förra -beräkningsgrunden — hälften eller — efter den sednare — 72 procent af utgifterna för våra gemensamma handelsintressen. De erlade, som vi sett, hvarken det ena eller andra, utan deras bidrag besteg sig allenast till 12 procent af hvad som erfordrades ! Men för norska storthinget syntes detta bidrag ändock för stort! Det beslöt derföre redan 1830 att afknappa detsamma med. 5000 specier; och detta beslut gick så rasktiverkställighet, att indragningen verkställdes redan under sednare: hälften af samma sår. Då. för första halfåret af 1830 utgått 15,000. specier, iemnade för det sednare endast 12,500.För att rätt bedövama karakteren af detta förfarande bör man erinra sig, hvilka betydande och angelägna utgifter, som måste bestridas genom den fond; till hvilken norrmännen på sådant sätt bidraga. Vi hafva icke för ögonlicket detaljerade upplysningat härom att tilll så för något äldre år än 1838, men för detta ir utgingo från Sverges och Norges gemensammä fond : Till fredsverkets underhållande med staterna å barbareskkusterna 20. save lan abno se7 685408. Traktamenten till: konsuler och konsulatsekreterare :evtene es Fo vv 96,424. Konvoykommissariatet...-. .., ee, a 4,726Expektänslöner och pensioner . : o. 6684. Utgifter för expeditionen till Medelbafvet 5 ären 21837 och21838s7 ämgo In Jav FRAI142. Dito för ett örlögsfartygs ständiga hållande i sjön . je 4. tre vo oe te RA Resoköstoadsorsättningar . BL RR At Utgifter för widerhändlingarne med barbareskstaterna . . oso soc ee 27,167. Diverse omkostnader . : so. so sc. 4821 Summa bko rdr 470,176. Det bör äfven ihågkomrhas, att ehuru Norzes bidrag äfven dessförinnan icke stodo i någon proportion. till: Sverges, hade likväl våra myndigheter, med vanlig svensk frikostighet, år 1825 befriat norska fartyg från Jen lästetalsafgift tll handelsoch sjöfartsfonden, som icke blott alla andra främmaände, utan äfven våra egna fartyg måste erlägga. Detta skedde förmodligen på norska regeringens begäran, emedan såsom skäl dertill, uti kongl. generaltullstyrelsensvcirkulärd. 16 Juli nämide 10,000. 10,808.