Aftonbladet – 3 februari 1855, sida 3

slutligen hafva Rikets Ständer sjelfve, uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af d. 8 Sept. 1848, anhållit att nödiga åtgärder måtte vidtagas för tillvägabringandet af en sådan reglering af norska statens andel i de samfälda kostnaderna för svenska och norska handelns skyddande, som öfverensstämmer med rättvisa och billighet., Äfven vid 1851 års riksdag aflälo Rikets Ständer härom en underdånig påminnelse. Likväl har ingen rättelse följt, emedan norrmännen göra ingenting förr än de blifva ordentligen nödsakade dertill, och svenska regeringen icke gerna lägger hand vid dessa angelägenheter. Den som icke vinner på detta tillstånd är emeller:id svenska nationen, hvars handel ochi sjöfart nedtryckas af pålagor, som till en stor del skulle kunna nedsättas, om norrmänne 3 icke undandroge sig att i rättvis proportion! bidraga till de för vården af rikenas gemersamma handelsintressen nödiga utgifter, och det må derföre icke tillräknas oss såsom en? I förmätenhet, om vi, till deras bepröfvande som bättre förmå och förstå, framställa ei: I förslag, genom hvars antagande det blefvce o s möjligt att, utan något tvistande med norrraännen, tillförsäkra oss åtminstone en störr. del af den kontingent, som våra grannar rät visligen skulle utgöra. Detta förslig är: att låta norska fartyg, vid iaoch utgåendet i våra hamnar, ånyo betala den lästetalsafgift, som våra egna samt andra de mest privileglerade nationers fartyg. erlägga. Detta vore på intet sätt något brott emot föreningsfördraget, som icke omfattar dylika frågor, och vi hade. dertill det mest talande skäl redan deruti, att sedan svenskarne, på god tro, befriat norska, fartyg. från berörde afgift, naturligtvis under förutsättning att den norska statskassans dåvarande redan alltför ringa bidrag skulle åtminstone till sitt då fastställda belopp fortfara, — en förutsättning, som äfven utiryckes i det uppgifna skälet till nämnde befrielse — hafva norrmännen godtyckligt förminskat samma bidrag ända till hälften af hvad detsamma då utgjorde... Dessutom förekommer härvid, att en stor mängd norska fartyg, som i Sverge njuta nämnde. befrielse på den grund, att en dylik lästeafgift äfven utgår i Norge, alldeles icke erlagt någon sådan derstädes, emedan de ofta icke under ett och flere påföljande år besökt sitt hemland; äfvensom att förhållandena, sedanden tid ifrågavarande befrielse tilldelades norska fartyg, så förändrat sig att hvad som då blott utgjorde och betraktades såsom bidrag till den norska kontingenten, nu öfvergår denna sjelf. Delen har blifvit större än det hela — hvad som då utgjorde blott en, sjettedel af den norska statskassans bidrag har, i följd af den samtidiga forminskningen i detta och förökningen i den norska skeppsfarten. på Sverge, så stigit, att det nu lemnar, norrmännen en behållning utöfver deras ifrågavarande bidrag. År 1826, till exempel, skulle lästeafgiften af de isvenska hamnar inoch utgående norska fartyg, som hade en drägtighet af 48,000 läster, utgjort allenast 12,000. rdr, om den utgått, hvaremo: den norska kontingenten till konvoykassan utgjorde vid pass 75,000 rdr; men är 18352, då sådane, fartygs drägtighet vuxit till 220,107 läster, men det norska penningebidråget förminskats till 39,000 rår, skulle lästetalsafgiften af samma fartyg (å 12 sk. pr läst) uppgått till 55,026 rdr, d.v.s. att meranämnde befrielse gifver norrmännen en bebållen vinst af 16,026 rdr bko. Det är således vi sjelfve, och icke norrmännen, som betala äfven det bidrag; som nominelt inflyter från dem, och vi bereda dem derjemte en icke så obetydlig ärlig besparing. Vi underhålla alla deras konsuler och bestrida alla de för deras utrikes handeloch sjöfart nödiga utgifter samt tilldela dem derjemte en årlig gratifikation af16,000 rår! -— Äfven om den norska skeppsfarten på Sverge nu åter blefve underkastad samma lagar som våra egna och andra nationers fartyg, skulle det norska bidraget på intet sätt motsvara hvad detsamma, efter hvad vi förut antydt, rätteligen borde tgöra; men det skulle dock närma sig derill, och svenska staten finge åtminstone, infilldess en bestämd, grundsats för de förehade rikenas deltagande i dylika utgifter fastHtälldes, icke ensam dråga hela bördan deraf. ående afhandling om de svensk-norska hanHelsförhållandena är. alltför vidlyftig för att tillåta någon fullständig diskussion i tidningar, och då vi ogerna skulle se en eller annan af våra motståndare upptaga mindre väsentliga rmomenter till bejakande eller vederläggning, under det ban måhända förbiBinge de mera väsentliga, skola vi här framkälla några bestämda punkter till diskussionsämnen, på hvilka vi förnämligast ville fästa våra norska kollegers uppmärksamhet. Ph) Om det är savnt att grunden. för hanfelsgemenskapen emellan de förenade rikena bör vara sann reciprocitet, är det då billigt att, medan. Norges förnämsta produkter i Sverge åtnjuta. dels fullkomlig tullfrihet och.dels tulldedsättning till hälften; deremot åtskilliga sf Sverges vigtigaste produkter, såsom t. ex. jern, väfnader och socker, äro antingen helt och hållet eller delvis (se I. art.) veröfvade dessa förmåner? Vi anmärka härvid att invändningarne om behofvet af skyåd för den norska industrien redan äro vederlagde i den ER man skulle kunna invända att vår före) Vi bekänna att vi icke heller kunna förstå buru våra myndigheter kunnat taga en sådan förevändning. till befrielse frän den lästetslsafrift, äl andra fartyg erlägga i våra hamnar, för god, då neturligtvis den fråga, som här borde vara den första och den enda för. Sverge maktpåliggande; synes hafva varit; om Norges bidrag ill H: o. S. fonden då vär proportionerligt: eller ej? ty för oss måse det-väl vara likgiltigt, hvarifrån norrmävnen tica medlen till samma kontingent. I annat fall sku e man äfven kunna begära att vi, med hänseende till öppbördssättet ellerbeskattningens fördelning i Norge eller af hvarjehanda andra konsideraiiocer efterskänkte alla bidrag. Om norrmännen, såsom svenskarne, lagt den hufvudsakliga afgälden Ul berörde fond på handeln, i stället för på sjöfärter,