Aftonbladet – 1 februari 1855, sida 1

återkallande och ersättande genom en annan öfverbefälhafvare, ehuru man icke kunnat blifva ense derom, äfvensom den enligt de nyaste telegrafdepescherna numera af parlaI mentet beslutade undersökningen af tillståndet jinom krigsförvaltningen samt hela ministårens i anledning deraf sannolikt nu redan timade afgäng, gifva i detta ögonblick en vigt åt dessa anklagelser, som måste ådraga dem hela Europas upppmärksambet. Ty om de, som man från den ministeriella sidan gurna velat förespegla, blott varit orättvisa utgjutelser af oppositionens tidningskorrespondenter eller af en och annan klemig dandy blånd officerarne, som icke kunnat finna sig uti den i lägret nödvändiga försakelsen af den komfort, hvarvid han uti hemmet varit van, så skulle säkerligen hvarken någon misshällighet hafva uppstått inom ministeren af en sådan anledning, icke heller sjelfva den ministeriella pressens försvar för krigsförvaltningen hafva varit så lamt, som det i sjelfva verket visat sig vara, och ännu mindre parlamentet, trots ministerens protester, hafva nedsatt en särskilt komite för att undersöka förhållandet. Bristerna uti denna förvaltning synas också, enligt otaliga sammanstämmande uppgifter hvaraf de engelska tidningarne hvimla, i sjelfva verket hafva varit och ännu vara sådana, att de svårligen kunna ursäktas hvarken genom det mångåriga försummande af krigsmaterielen, som ligger föregående ministerer till last, eller genom de förfärliga stormar, som olyckligtvis förstört en mängd af engelsmännens med förråder lastade skepp och visserligen i hög grad: bidragit att öka eländet. Under afvaktan af de närmare underrättelserna om den parlamentsdebatt, som föregått det nu fattade beslutet, meddela vi här några utdrag ur de med sednaste poster hitkomna engelska tidningarne, såsom ytterligare prof på beskaffenheten af de anklagelser, som alltjemt blifvit upprepade och hvilka under den nuvarande ministerkrisen måste hafva fått en ökad betydelse. Vi göra början med några utdrag ur bref skrifna från engelska lägret på Krim i slutet af December. Och då vi förut esomoftast åberopat Tines korrespondenter, välja vi denna gång till en början företrädesvis våra utdrag ur andra tidningar. Så sknfver en korrespondent till den engelska tidningen Morning Herald från lägret utanför Sebastopol kort före jul. Å propos klimat och vinterns tillbringande här, så kan jag nämna att vinterplaggen., som man med elltför stor artighet behagat kalla dem, nu äro hit anlända. Om det verkligen vore auktoriteternas der hemma mening att skicka ossvinterkläder, sä borde de hafva tegat åermed, och våra stackars karlar skulle dragit sig fram så godt de kunnat utan tjenlig föda, utan läkarvärd, ja till och med utan allt som en soldat har rätt att vänta under ett farligt och strängt fälttåg. Men under sista månaden gladde sig hvar och en åt de väntade vinterkläderna och den lyckliga förändring som genom dessas Jänge fördröjda ankomst skulle åvägabringas. Nå väl, de hafva nu hitkommit, utdelats och — allt hopp är ute. Jag kan svärligen föreställa mig, att auktoriteterna hitskickat dessa saker på gyckel; likväl kan det aldrig hafva varit deras fulla allvar att manskapet af dem skulle erhälla någon värme. Hvarje soldat har fått på sin lott en flanellsskjorta, ett par handskar, ett par sockor och en ylle-ami. Jag begriper nu rätt väl, att dessa saker se ganska bra ut, när de endast läsas från papperet, men dessa artiklar måste ses för att rätt uppskattas,. Hvad först flanellsskjortan beträffar, är hon af samma tjocklek som en vanlig silkesnäsduk och : kommer att hålla vid pass tio å fjorton dagar. När de äro förlidna, är det också slut med vinterplaggen,, och soldaterna måste umbära så godt de kunna den lilla värma de skönkte. Samma anmärknivgar gälla om sockorna. Handskarne äro bra, om de biott ville räcka, men med det arbete våra män hafva för sig behöfde de minst fem eller sex par för hela vintern. Men kronan på eländet är amien,! Det är en remsa af rätt vackert ylletyg, vid pass två tum bred och halfannan aln lång, af ungefär samma storlek som en vanlig halsduk. Det är bokstafligen sannt, att den äfven som barnbalsduk betraktad vore af en temligen klen beskaffenhet. Det är förspilld möda för auktoriteterna der hemma att försöka vederlägga hvad jag här påstått. Jag har mänga af dessa artiklar i min ego, och betraktade säsom prof på vinterplagg för en kampanj äro de sannerligen de största kuriosa jag sett på Krim. De gamle officerarne skratta åt dem och fråga, om dettaverkligen är de bjelpmedel, hvarom man pratat så mycket i England och för hvilkas afsändande de hemmavarande auktoriteterna fått uppbära så mycket beröm. Manskapet ser på dessa: klädespersedlar med största förakt och ovilja och utbyter med nöje hela vinterplaggsgarderoben mot en enda ordentlig -brödpåses Men under alla de lidanden som trupperna måste utstä härute, under det de hundradetals dö af köld, försakelse och brist på tillräcklig föda, är likväl hvarje tidning, som hitkommer från England, full af. ändlösa loftal öfver den omvårdnad som egnas åt dem, och öfver vår regerings deltagaride omsorger, som.sägas så bjert sticka af mot kejsar Nicolai känslolösa hårdhet. Förr eller sednare skall engelska folket lära sig sanningen. Och ändå — trots dessa otaliga vedermödor, klaga soldaterna aldrig, aldrig knota de öfver sin härda ställning eller den ansträngande tjenstgöriog som är förbunden med fälttäget. Det finns likväl en försumlighet, öfver hvilken alla — officerare cch gemene man — beklaga sig i uttryck, om bvilka man ej kan misstaga sig. Jag menar den ytterliga likgiltighet med hvilken flertalet af våra generaler OSS ARS GONNA RER I Derute stå soldater och sbirrer och ryska