Aftonbladet – 1 februari 1855, sida 1

Derute stå soldater och sbirrer och ryska sändebudets tjenare: De ha med våld beredt sig inträde i huset, och de hålla redan på att örsegla dörrarne och lägga beslag på allt vad som finnes i huset. En mörk rodnad öfverfor för ett ögonblick Natalias kinder, och hennes ögon lågadei det hon sade: Jag vill likväl se, hvem som är nog djerf att göra mig min egendom stridig.s Med stolta steg och högburet hufvud skred hon genom rummet och öppnade dörren till korridoren. Sbirrer och soldater, som der voro uppställda, veko vördnadsfullt åt sidan; men Nåtålia gaf icke akt derpå; hon ilade stolt den officer till mötes, hvars höga, befallande stämma oaf order åt vakten att sorgfälligt vakta, det ingenting bortfördes ur rummen innan de blifvit förseglade. Jag önskade vetan, sade Natalia med sin klara, silfverklingande röst, jag önskade veta med hvad rättighet man intränger här i mitt hus, och hvilken undskyllan j hafven för detta djerfva uppförande. Officern, hvilken icke var någon annan än Stepano, bugade sig för henne med ett lätt, ironiskt leende. Rättvisan behöfver ingen undskyllan,, svarade han. Enligt uppdrag och befallning af hennes majestät kejsarinnan Catharina af Ryssland lägger jag beslag på detta hus och allt hvad deruti finnes. Det är från denna stund hennes ryska majestäts tillhörighet. Det är grefve Paulos obestridliga egendom, ropade Natalia stolt. Det var grefve Paulo Rasczinskys egendomp, sade Stepano. Men högförrädare hafva ingen egendom. Grefven är öfverbevist och straffad som högförrädare. Czarinnans nåd har visserligen förvandlat dödsdomen till evig landsflykt i Siberien, men likväl nådigt samtyckt till konfiskering af all hans egendom. I kraft af detta samtycke och med den heliga romerska regeringens tillåtelse, lägger jag således beslag på allt hvad här finnes., Natalia hörde honom icke. Vanmäktig låg