Aftonbladet – 27 januari 1855, sida 3

daler banko må af tillgångarne å stadens byggnadsanslag anvisas, att under tio är, med 5000 rdr årligen, användas till ränta å det kapital, som, för anläggandet af en vattenledning för stadens räkning, kan komma att upplånas; dock anser, lika med styrelsen öfver stadens brandförsäkringskontor, för dess del drätselkommissionen, det böra vid bifall härtill äfven frän stadens sida fästas följande vilkor och förbehåll, nemligen att anslaget ej må komma i fråga att utgå förr än, sedan hufvudstadens territorialför samliogar, å allmänna sockenstämmor hörda, bemyn digat vattenledningsanstaltens blifvande styrelse att å Stockholms stads vägnar och för dess räkning upptaga det lån. som mäste för anläggningen anskaffas, ofvanomförmälda styrelse är vorden vald och organi serad, planen och förslaget; rörande beskaffenbeten och verkställigheten af vattenledningen, i behörig: ordning granskade och fastställda, samt: erbetsföretaget börjadt; att anslaget, beräknadt från och med början af det år hvarunder arbetet varder satt i verkställighet, skall tvenne gånger hvarje år med hälften af ärets bidragssumma till vattenledningsstyrelsen utbetalas och fortfarande på enahanda sätt utgå under den till tio år begränsade tid; för hvilken bidraget är vordet beviljadt; att arbetet varder, efter den plan som godkänd blifvit, fullföljdt, samt anläggningen i ändamälsenligt skick vidmakthållen, och slutligen att drätselkommissionen lemnas tillfälle att, genom ett af densamma utsedt ombud, i de årliga revisionerna af vattenledningsstyrelsens förvaltning och räkenskaper deltaga. Detta drätselkommissionens betänkande har sedermera blifvit af Stockholms magistrat och femtio äldste oförändradt antaget. Som emellertid de tunga och invecklade former, hvilka i så hög grad försvåra hvarje förbättring i hufvudstadens kommunalväsen, ännu ytterligare kräfva, att konungens sanktion å detta beslut erhålles, innan det anses hafva vunnit gällande kraft, och detta icke ännu skett, så torde ö:verståthållareembetet hittills hafva häraf varit förhindradt att aflåta den framställning i ämnet till försmlingarne, som erfordras för sakens vidare behandling på sockenstämmorna. Då man likväl icke har någon rimlig anledning förmoda, att det kungliga bifallet uteblifver, när blott de erforderliga expeditionerna hinna vederbörligen ombesörjas, så bör ärendets öfverlemnande till församlingarne väl ieke numera heller länge uteblifva. Af stadens brandstodsbolag till försäkring af lösegendom har endast ett bidrag af 2000 rdr årligen under tio år blifvit äskadt, och man har all anledning antaga, att äfven detta skall med beredvillighet beviljas, ehuru denna fråga icke ännu blifvit behandlad till slut. Då likväl detta bidrag jemförelsevis är af ringa belopp och icke af någon betydande inflytelse på det hela, torde öfverståthållarens framställning till församlingarne icke vara beroende af svaret från detta bolag, ehuru önskligt det visserligen är, att äfven dess beslut i frågan vore kändt, innan saken förekommer på sockenstämmorna.