STOCKHOLM, den 27 Jan. Utrikes Korrespondens-artikel, (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 19 Jan. 1855. Så har då den 16 på telegrafisk väg anländt till Wien fullmakter för herrar v. Bourgueney och Westmoreland att öppna underhandlingar med furst Gortschakoff. De utförliga depescher, som hafva afseende på dessa fullmakter, äro på vägen och väntas med det första till Wien. Likaså har kejsaren den 16, alltså förmodligen under intrycket af dessa. telegrafmeddelanden, yttrat sig om fredliga utsigter inför en deputation af nationalbankens styrelse. Kursen steg naturligtvis på alla börser, och de engelska qväkarne klappade sina händer i glädje och fridsällhet. Besynnerligt nog ati detta allt oaktadt personer, som hittills sällan irrat sig i sitt omdöme om situationen, allsicke vilja tro på freden. Den 13 Jan. skref jag till er, att man förutsade en helt annan vändning, ett bestämdt framträdande från Österrikes sida. Och i sjelfva verket förökas i hvarje ögonblick de tecken, som häntyda derpå, att afslutandet af ett offensiv-förbund eller en militärkonvention, som ger Decembertraktaten karakteren af ett sådant offensiv-förbund, med det första kan emotses. I dag var ryktet om en sådan konventions afslutande redan utbredt här i staden. Detta var något förtidigt, men då detta bref hinner till er — vintren försenar beklagligtvis korrespondenserna ganska mycket — så har utan tvifvel sjelfva faktum redan inträffat. : Österrike kunde icke handla annorlunda. Det har för mycket engagerat sig med vestmakterna och kan alltför litet räkna på Tyskland, för att icke med hvarje dag alltmera trängas mot vestern. Österrikiska regeringen är i detta ögonblick en ganska allvarsam re: gering, som vet hvad den vill och hos hvilken fördrag och förpligtelser hafva någonting att betyda. Om Österrike öfvergifves at Tyskland, skall det veta reda sig utan Tyskland. Med Tyskland menas här naturligtvis det officiella. Tyskland. Nationen kommer sedan längre tid tillbaka alls icke i fråga Hvad hjelper det nu. de officiösa och ickeofficiösa bladen att hafva sökt misstänkliggöra Österrikes uppriktighet och med hvarjehanda småaktiga beskyllningar ingripa uti och uppehålla händelsernas gång , att för detta ändamål hafva diktat och förtalat, för att icke begagna ett ännu uppriktigare ord? Knappt hade Österrike fått den depesch åf den 5 Januari, hvari Preussen gaf ett vägrande svar i fråga om mobiliseringen, så återupptog det genast sjelfmant och Peslutsamt förbandlingarne om afslutande af ett offensivt förbund Hvarje post kan bringa oss underrättelsen att Österrike åter tagit ett betydande steg. emot Ryssland och att, om det icke ögonblickligen verksamt ingriper i striden, det dock oåterkalleligt förenat sig med vestern och att dess aktiva inträdande i den krigiska linien icke. mera är någonting annat än en årstidsfråga, Hvad det officiella Preussen beträffar, hvarom jag såsom er korrespondent i Berlin icke kan undvika. att yttra mig.. ehuru jag nästar helst skulle vilja förbigå det med tystnad — så har det tagit en egen vändning meu dess depesch af den 5 Januari. Jag sade eri mitt sista bref, att denna. depesch bevi:ar. ati Preussen icke längre kan fördra7 4 isolerincen. Och i sjelfva verket fordra? s 6 v Mantout fel och den moderata selen af byråkratier en anslutningtill ssecembertraktaten, ett återinträdande i verensstämmelse ned de tre makterna at hvad pris som helst. Men det ryssvör jga partiet förstod det icke så! Det Viste att skickligt spinna sina intriger och åter hindra anslutningen. Nu tolkar mar det i den vanliga tvetydiga tyska depeschstiiden .skrifna dokumentet så, att det uttalar en rprotest nsot Preussens uteslutande från kon:ferenserna, och förbehåller Preussen rätt att fven utanför Decembertraktaten få deltaga i förhandlingarna och revisionen af de europeiska fördragen. Så långt ha vi allså kommit framåt eller rättare tillbaka i isolering! Profetian . från sistlidne sommar, att det ryska partiet först vill isolera Preussen från vesteriu och sedan brouillera det med de mot Ryssland fiendtliga masterna, börjar på ett märkvärdigt sätt gå i fullbordan. Redan nu våga de ministeriella korrespondenterna. skrifva, att om man systematiskt utesluter Preussen från underhandlingarne (liksom icke Preussen hade uteslutit sig sjelf) så skulle detta möjligen endast komma Ryssland till godo. Alltså en framskymtande hoelse om en rysk allians! Så längt skall det Gud ske lof, aldrig lyckas ryssvännerna att föra :oss! Att på ett så ekla tant sätt bryta med allmänna -opinionen skali ingen ministår våga. Vi måste gå igenom ett hårdt prof af isolering, och smaka den bittra frukten deraf, att vi.uti Olmitz.Ofverantvardade våra intressen åt Österrike. Vi måste upplefva att Östertike blir den ledande mak-. 4en i Tyskland och genom sitt energiska uppsträdande eröfrar för sig landets: sympatier. Preussen skallslutligen -nödgas gifva efter. i hvilket fall :jag; oafsedt ala eventualiteter som icke kunta beräknar, fullkomligt fasthåller min förut yttrade tanke. Men det skall ge efter för sent och-på-ett-sättsatt ingen mera skall räkna det Preussen tillgodo. Tvertom skall dess återinträdande uti öfvera — —— —— — ?7 TT ee ET TG TTT TT TTT Tag pen e CC Eee som Ir frafiför Höndii vå bordet. Slog har