Aftonbladet – 27 januari 1855, sida 1

som,sin son. Nå väl, om hon nu förbiginge honom och ville. välja. sig en annan, efterträdare? blir Re O, ville Gud att jag rätt förstode erl utropade Cecil. i pHädanefter skola vi nog förstå hvarandra,, sade. grefven med ett betydelsefullt leende. Skynda nu att lösa ert. ord och att med grefven, lemna Rom., . moa Knappt hade Cecil lemnat rummet, förrän grefvens ansigte antog ett uttryck af ondskefull. skadefröjd. Med ett högt skratt kastade han sig, ned på divanen. .Sådana äro dessa hjertnjupna kräk, sade han, nverkliga dumhufvuden, hvilka tro hvarje ord som man med, vänlig mine säger dem. Han inbillar sig nu, denne trötjenare, att hans högtprisade grefve nu sär räddad, emedan han ;bär i,sin barm den, sönderrifna arresteringsordern. sx Godtrogne. narr, liksom det icke gåfves dupletter,, och liksom hvarje ;löfte just precis innebure att det också skall uppfyllas. Vänd -du bara vackert hem med din grefve; mitt ord skall hållas; intet bår på hans hufvud skall krökas;, men väl den, stolta ryggen, :och; i Siberiens. grufvor, må, han lära att böja sig för en högre makt., sr .s. Så talande. drog, grefven på: ett ,.snöre som hängde 5fver divanen, men då efter några sekunder ingen. syntes, ,ringde han: ånyo och denna gång häftigare. Men då några minuter förgingo och ännu ingen visade sig, sammanbet,han tänderna i. vild vrede och utstötte häftiga. eder. : ants Slutligen öppnades. dörren och med bönfallande mine syntes en, tjenare på tröskeln. Eländige hund, hvar har:du varit?, skrek grefven emot honom, är oFörskräckt och bäfvande stammade tjenaren: Ers excellens, vi hade, såsom ers nåd befallt, dragit. oss, tillbaka ur förmaket, så länge den fremmande herr; var hos er, och som vi väntade. i korridoren hörde vi icke när ers nåd ringde.n tor rnd afrön Jag vill lära er edra skurkar att låta mig vänta,, ropade grefven,. och, gripande piskan