Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 1

grefven, jag erkänner och inser det sjelf, och likväl, min vän, likväl är jag ännu villrådig, det tyckes mig, som en inre röst varnade mig för mitt företag. Cecil skakade leende hufvudet. Tro icke en sådan röst, sade han, det är den demon, som höljer sig i våra egna önskningar och kommer oss att i begärens lockelser se varningar af ödet. Endast i ert finnes er säkra räddning. Lemna Natalia här i trädgårdens tysta ensamhet, och hon skall vara väl förvarad under det ni i Ryssland verkar för er sak och förvillar era fiender, i det ni sjelf visar er bedragen. Man hotar med indragningen af edra gods, och man skall uppfylla denna hotelse, om ni icke hörsammar den kallelse ni erhållit. Res alltså, res! Vi försälja i hemlighet edra gods, och när detta är gjordt, låtom oss då, rika på guld och icke mer fruktande någon hotelse, återvända till Natalia.n Och då,, utropade Paulo eldigt, då skall det blifva, för att i triumf hemföra Natalia till det Jand som tillhör henne, och för att med ett diadem smycka hennes sköna panna. Gud gifve att vi först väl vore här tillbakar, suckade Cecil för sig sjelf. Vi skola och måste lyckas,, fullföljde Paulo lifligt. Jag måste lösa denna mitt lifs uppift eller dö! Bort nu med allt vankelmod. flvad som måste ske, skall ske. Man skall icke säga att den man, som förbarmade sig öfver den faderoch moderlösa, har uppfostrat henne för sina egna egoistiska önskninar, eller fegt uppgifvit det företag hvarpå an inlåtit sig. ag skall åtminstone visa mig vara en man af mod, som vet att för ett högre mål offra sitt hjerta och kanske äfven sitt lif. Försegla dessa bref, Cecil. Det är mitt testamente till Natalia, jag skall nedlägga det i hennes egna händer, Ack, Cecil,