Aftonbladet – 26 januari 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 26 Jan. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris d. 15 Jan. 1855. Nyheten för dagen är den otroliga dementi com alla ängsliga personer fått i afseende på framgången af lånet på de 500 millionerna. Ni kan ej göra er en föreställning om de folkmassor som under sista dagarne af subskriptionstiden, och ända till i går morse, som var sista dsgen, strömmade till de offentliga 1okalerna, der teckning kunde ske. Da Pressen beräknar i sin veckoöfversigt af börsaffärerna beloppet af subskriptioner till en och en half milliarder. Jag har hört allvars mma affärsmän uppgifva summan till två milliarder. (Enligt Aftonbladets telegrafdepesch för den 20 dennes utgjorde totalbeloppet, som läsaren erinrar sig, 2175 millioner.) Den oerhörda framgången af denna operation kommer troligen af de fördelaktiga vilkoren och af den spekuiationshunger som hos 088 genomgår alla klasser, men man måste deri äfven se en ofantlig protest mot det krig som Ryssland uppväckt och som så störande ingripit i det fredliga tidehvarf hvari Europa sedan lång tid tillbaka trodde sig hafva inträdt. Det är den förklaring i siffror och penningar -—ett förklaringssätt som är fullt lika godt med något annat — att Frankrike beslutit sig att slösa med sitt guld, liksom med sina barn, för att om möjligt vinna en skyndsam fred. Fred — detta ord har återkommit i våra politiska samtal, sedan Ryssland antagit de fyra gårantierna såsom grundval för under tandlingar; men om ordet återvändt uti språket, har saken stor svårighet att återkomma i öfvertygelserna. För att kunna säga med hvad rät eller orätt, måste man först noga veta bvad de fyra garantierna innebära, sedan de förbundna maktelha fört dem öfver från de allmänna termerna och utvecklat eller bestämt dem för stt framläggas för kabinettet i S:t Petersburg. Men alla menniskor äro i detta afseende inskränkta till gissningar, och då man går dem som säga sig vara bättre underrättade närmare på lifvet, finner man att de icke hafva någon annan fördel framför de öfriga, än att tilltro sig litet mer profetisk förmåga. Man kan i allmänhet försäkra, att de fyra garantierna, sådana de blifvit framlagda för czaren, bära stämpeln af moderation och äro antagliga till och med för den mäktige och stolte autokraten till hvilken de äro ställda. I detta afseende, och efter allt hvad man kan dömma, är det, såsom jag sade, det omätliga behofvet af fred som gör sig känbart för hela den närvarande civilisationen; af dessa premisser kan man draga den slutsatsen att dessa garantier icke röra ryska väldet uti integriteten af dess besittningar, så bestämd öfvertygelsen än är om sättet hvarpå dessa besittningar blifvit förstorade; kanhända måste man till och med deraf sluta, att dessa samma garantier icke heller röra hvad czaren skulle kunna kalla sin heder eller värdighet, genom att yrka vare gig Sebastopols förstöring eller dess inskränkning inom vissa gränser såsom fästning eller sjöarsenal. Men då är det klart att begränsningen af ryska väldet i Svarta hafvet, hvilken begränsning i principen utgör en del, och en högst vigtig del, af garantierna, icke kan uppnås annorlunda än genom upprättandet i Svarta hafvet af en mer eller mindre europeisk styrka, men som vore i stånd att om så erfordrades hämma hvarje nytt försök till utvidgning å Rysslands sida. Också synes det mig att sådan är i denna hufvudpunkt våra skarpsinnigaste politikers förmodan. Hvad som i afseende på fredens återställande äfvenledes synes dem temligen svårt, ör krigskostnaden, isynnerhet när de betänka att Rysslands system alltid varit att tillbakakasta anfallet på de makter som förbundit sig mot detsamma. Hoppet om fred är alltså svagt, mycket svagt, då man endast betraktar de enkla sakförhållandena, och blir svagare ännu, då man besinnar den ryska diplomatien, hvars starkaste sida just aldrig varit ansedd att vara öppenhet; i detta afseende underlåter man ej