Aftonbladet – 25 januari 1855, sida 1

— Den sista riksdagens beslut i jernvägsfrågan lärer nu snart kömma att befordras till verkställighet, sedan, såsom man med allmän: tillfredsställelse försport, hr. öfverste Ericsson, tros åtaga sig högsta ledningen af jernvägsarbetena och för detta ändamål ankommit till hufvudstaden. Detta beslut utgick såsom bekant är från den åsigt att det vore af en utomordentlig. vigt för hela riket att det niedlersta Sverge sattes i närmare förbindelse med vår förnämsta hamn och stapelort vid Vesterhafvet, och 4 millioner rår bko blefvo derföre anslagna för påbörjände af en jernbana, som utgående från Göteborg skulle utsträckas i riktningen åt Nerike, samt hvilken är ämnad att i framtiden fortsättas till Stockholm. Den fördelaktigaste riktningen af denna bana är eh fråga som redan i ett par år lifiigt sysselsatt inbyggarne i Skaraborgs län, och trenne olika linier hafva dels å statens och dels å enskild beköstnad blifvit utstakade för densamma, hvilka såväl till läge som väglängd ganska betydligt afvika från hvarandra. I afseende på den delen af banan som ligger närmast Göteborg har likväl ingen tvist uppstått, utan alla tyckas vara ense derom att den måste gå öfver Alingsås, och då ständernas beslut antyder att anläggningen bör begynnas ifrån Göteborg, lärer arbetet icke beböfva uppskjutas tills frågan om banans definitiva riktning genom Skaraborgs län hunnit afgöras. Emellertid har denna tvistefråga numera vunnit en allmännare betydelse, utom den ort den närmast gäller, då den blifvaride jernbanan ej blott rörer den provins HKvärinom den kommer att framgå utan hela riket, och då man besinnar att hvarje mil är beräknad att kosta en half million rår rgs (i Tyskland har kostnaden stigit till dubbelt), att underhållsoch driftkostnaden på en 1okomotiv-bana årligen går till omkring 5 procent af änläggningskostnaden, att hvarje onödig omväg eller förlängning ej blott för all främtid belastar jernbanan med en direkt kostnad, utan äfven föranleder en ej obetydlig tidsspillan, måste man finna att det endast kan vara de mest vigtiga lokala anledningar som kunna rättfärdiga en afvikelse från den genaste vägen. Efter hvad vi tro oss TO RR as EET