Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER.. Ransakningen angående väckte åtal om oordningar å barnbördshuset Pro Patrian. Detta mål förevar åter i dag, dervid utom aktor, borgmästaren Mellbin, och parterna, äfven sundhetskollwgii ombudsman doktor Sonden såsom vid föregäende rättegångstillfällen var närvarande. Den förra rättegångsdagen såsom vittne afhörda hustru Edman afgaf nu skriftligen sitt vittnesmål, som hon uppgaf, emedan hon befarade, att af ovana vid domstolsförhandlingar i sin muntliga berättelse möjligen ha varit mindre korrekt, men denna skriftliga berättelse innefattade detsamma som hon förut sagt. Det enda tillägg af någon vigt var, att hon vid sista rättegångstillfället kommit i rättens förmak i samtal med ett annat vittne, sköterskan Fernström, som då skulle ha yttrat att hustru Bergström blifvit fri från efterbörden, hvilken förestånderskan Engblom ansett hafva afgått straxt efter förlossningen, först dagen derpå. Detta förhällande vitsordades ocksä nu såväl af förestånderskan som Fernström. En stor mängd frågor, som kårandens rättegängsbiträde notarien Hjertström framställde till dessa tre vittnen, föranledde af dem inga upplysningar af vigt; de festa, säsom till Edman, om hon den dagen, då hon första gängen besökte Bergström på Pro Patria, blifsit varm, då bon en stund sutit en stund inne hos henne ? om hon kunde upplysa hur vädret den dagen var ?om hon kunde säga huru menniskorna gingo klädda på gatorna samma dag? och mera dylikt kunde vittnena ej besvara, emedan de ej lagt sädant på minnet. Borgmästar Mellbin förklarade nu på fräga att han hos hofmarskalken Aminoff tagit del af de protokoller, som berättigade hr Retzius att boriflytta den en föregående rättegångsdag omtalade kakelugnen, och att han af dessa protokoller funnit hirr Aminoffs och Retzii uppgifter fullkomligt bekräftade och att således hela frågan angående kakelugnen finge förfalla. Doktor Kejser, som skulle ha skött hustru Bergström i hennes her sedan hon kommit från Pro Patria, kunde ingentisg erinra sig till upplysning imålet, hvarföre notarien Hjertström afstod från hans hörande på ed. Derefter kom frågan om värmegraden den deg Bergström blifvit förlöst ä bane. Herr Retzius hade förra rättegångsdagen ingifvit ett utdrag af observatorii journal, som uppgaf luftens värmegrad den 4 Maj 1854. Hr Bjerström bestred nu allt afseende derpå, på den grund att detta utdrag var uadertecknadticke af någon embetsman utan af observatorii vaktmästare, men åberopade i stället och inlemnadesjelf åtskilliga nummer eaf Posttidningen. Med dessa ville han styrka att luftens värmegrad de föregående dadarne visat benägenhet att Hedgå, och att den högre värmegrad som förefunnits den 4 Maj såväl enligt Posttidningen som observatorii vaktmästares utdrag af jouraalen, hvilka voro häruti öfverensstämmande, blott varit en tillfällighet, som ej kunnat hafva inverkan på temperaturen i-förlossningsrummet. Med avledniog af hustra Bergströms fortsatta påstående att hon vid förlossningen frusit så ätt hjertat hoppade i henne förklarade hr Retzius att sådant vore mycket troligt emedan en qvinna som vore hafvande med eit dödt foster och dessutom utsatt för blödning såsom Bergström alltid röner frosskakuingar, och då oråföranden vände sig till doktor Sonden för att höra hans äsigt i detta fall, förklarade hr Sondn att sådana frosskakniogar uppkomma icke allenast vid de tillfällen då qvinBor äro hafvande med döda foster och hafva blödning utan äfven då blott ettdera af dessa förhållanden är för handen. Nu skulle ett af hr Retzius uppkalladt vittne afhöras. Härvid yttrade br Hjertström upprepade gänger sin förvåning och missbelätenhet med att svaranden gick hans kärande omsorg i förväg, ty hr Hjertström hade ämnat å kärande sidan läta afhöra detta vittne ; emellertid stannade han nu vid att, då vittnet blifvit af svaranden äberopadt, emot detsamma förbehålla sig öppen jäfsrätt: Detta vittne hade på Pro Patria såsom patient med hustru Bergström legat i samma rum frän den 4 Maj tills de båda på samma dag utskrefvos. Sä vidt vittnet kuanat förstå hade ingen skötsel för Bergström fattats. Då Bergström begärt smörja för den värk, hvaröfver hon klagat, hade professorn nekat sädan, som hon förmodade, emedan hon ansett sädan ej tjenlig. Sköterskörna hade varit inne i rummet så mycket som möjligt, och Fernström hade legat derinne för att efterse Bergström, utom de nätter då denna sjelf begärt att hon skulle få ba sin svägerska hos sig,