Aftonbladet – 24 januari 1855, sida 3

och en natt dä en på Pro Patria tjenande piga varit der i Fernströms ställe. Denna piga hade varit svär att väcka, men Fernström, som egentligen skött Bergström, hade varit lätt att få in genom ringning, ifall hot var ute, och då hon var inne i rummet, hade hon visat sig vänlig mot Fernström och haft om honne god omvårdnad. En gång hade det inträffat att vaitnet tagit slut i sjukrummet, men då hade Bergströms man gått efter sädant. För öfrigt hade Bergström, som varit mycket svag, flere gånger uttalat sin tacksamhet och belätenhet med den värd hon, erhållit och särskildt erinrade sig vittnet att hon sagt: jag hade länge sen varit död, om jag ej haft den goda skötsel, som jag här fått. Hustru Bergström inföll dervid att, om hon fällt ett sådant yttrande i sitt svaga och sanslösa tillstånd, sä anhöll hon nu att få återtaga detsamma. En af rättens ledamöter, hr Öhnell, anmärkte dervid att han tyckte det vore mycket bättre hon återtog hela angifvelsen, men hr Bjertström förklarade sig ännu icke kunna nedlägga talan i saken. Gesällen Liljeblad, som förut återkallat sin gjrda angifvels2, men hvilken hr Mellbin upptagit, var nu åter tillstädes och förklarade på af hr Mellbin framställd fråga, om den angifvelse han gjort men återtagit vore med sanna förhållandet öfverensstämmeande? att han så ansett den i början, men att han sedan vid närmare eftertanka, och då han dels fått höra af sin svägerska att professor Santesson skulle hafva fällt nägot yttrande om att Liljeblads bustrus sjukdom stått i samband med kolera, och dels erfarit att hr Retzius var sjuk dä hustron läg på Pro Patria, så hade han funnit den felaktig; han hade äterkallat den och hoppades att dervid skulle få förblifva. Hr Mellbin fann sig vid det förhållande att Liljeblad förklarat sin avgifvelse felaktig och fortfarunde vidhöll sitt äterkallande af densamma, endast böra begära att doktor Santessors yttrande i ämnet mätte inbemtas, hvarefter han ville bestämma om han ansäg sig böra fortsätta saken eller ej. Vid Liljeblads cmförmaälda förklaring röranie beskaffenheten af den gjorda angifvelsen gjorde han den uppgiften, ati han icke ämnat göra densamma, men att han blifvit, som orden föllo, tubbad och öfvertalad af flera personer., hvilsa flera gånger kommit till konom, och att han gjort det för att fi ceras detök att upphöra. Denna Lijjeb!sads uppgift föranledde ingen fråga hvarken frin domstolens, sktors eller svarandens sida, om hvilka de personer varit, som sålunda tubbat och öfvertalat Liljeblad till amgifvelse i lifssak: — Sedan piganä3elin, häktad och tilltalad för att hafva framfödt ett gossebarn och detsamma genast afdagatagit, tillfrisknat, så var hon i dag inställd till polisförhör, dervid, förutom stadsläkaren doktor Blachet, Gelins husbonde hr fångpredikanten Schulzberg var tillstädes. Gelin uppgaf på framställd fräga att hon år 1848 blifvit för inom Kohlbäcks socken i Westerås län föröfvadt mord å framfödt foster dömd att mista lifvet genom halshuggning, men Svea hofrätt hade mildrat utslaget till 24 par ris och 4 ärs arbete korrektionshus. Efter nådeansökning hos E. M: hade hon undsluppit risstraffet och i stället fätt undergå 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. . Gelin erkände att hon,som af sitt hasbonifoik blifvit -på det valvilligaste sätt bemött, af maimodren som varsnat hennes hafvande tiilstånd erhållit var niog att vid framfödande af sitt foster icke begå samma brott som förut. Gelin erkände vidare att hon stående på koä kl. 10 f. m. uti källaren framfödt barnet, hvarefter hon nedstoppat detsamma uti ett ämbar till häl fyldt med skurvatten. Uti fem minuter bade barret leget i vattnet med ryggen uppåt vattenytan. Dereftor hade hon, såsom förut är omnämdt, in indat liket uti en handduk och inkasteat detsamma uti er balja sora blifvit upplyftad på afsatsen ä murer. Några gamla trasor hade, för att icke m sstankar om baljans innehill skulle väckas, blifvit kastade ofvanpå liket. Oaktadt hon allvarligen af hr polismäsiaren uppmanrades att bekänna sanningen, förnekade Gelia atc barnet haft lif. Doktor Blachets inlemnade utlåtande efter verkställd obduktion innehöll emellertid, att barnet varit framfödt med lif och andats fullständigt efter födseln, så att, ehuru yttre väld ä kroppen ej kunnat förmärkas, det dock är bestämdt att antaga, att barnet sflidit genom qväfning under vatinetr. Ransakningen remitterades till rådhurrätten och Gelin äterfördes i häkte. — Vid rädhusrättens 5:te afdelning afkunnades förliden gårdag utslag uti ransakningsmålet angående den olyckshändelse som uti Maj mänad sistl. är hör på strömmen inträffade, derigenom att roddkarlen Röding, hvilken, jemte tulivaktmästaren Hindriksson befann sig uti båt framför bogen af ångfartygei Sundsvall, af nämnde fartyg vid dess afresa härifrån öfverseglades och Röding årunknade. Befälbafvaren å ångfartyget, kapten Ne:sån, blef genom det afkunrade utslaget, i likhet med hvad allmänna äklsgaren stadsfiskalen Mellbin jemväl yrkat, frikänd från allt ansvar till olyckshindelsen, sedan genom flera af a vittnen blifvit styrkt att han dertill icke varit på ringaste sätt vällande. Vid den redan förut emellan atlidne Rödings efterlemnade barn och vaktmästaren Hindriksson å ena, samt kapten Nessn å andra sidan träffade öfverenskommelse rörande skadeersättning m. m., lät jemväl rätten bero. — I Hjo nya ticm:sg läses: Vid sist hållna häraästing i Wersås har ect mål af den mest uppskakande beskaffenhet förevarit. Torparen, f. d. gardisten, Sven Andersson och hans hustru Lisa Larsdotter under Hafstena i Sköfde församling voro anklagade, att genom misshandling och vanvärdnad hafva vållat sin ättaårige sons död. Vid ransakningen blef genom vittnen styrkt, att fadren, som är af ett vildsint lynne, ofta misshandlat barnet, och hade vittnena, då de esom oftast hört genomträngande skrik från Sven Anders: sons-stuga, dit ingått, förehållande honom hans onaturliga beteende, men blifvit med ovett och hotelser emottagna. Jemväl är styrkt att styfmodren förfölj gossen, söm var alldeles naken, och illa slagit honom med ett långt spö.Sjelf bar gossen för vittnena berättat att fadren brukade taga honom i häret och handlöst kasta honom i golfvet, samt sedan slå honom med hvad närmast var till hands, såsom vedträd, qvastskaft och slikt. Äfven hade den oxraturlige fadren en gång sparkat gossen, hvarvid denne föll omkull i ett stenrör, och venstra höften kom ur led, så att han derefter illa haltade. Snart härefter insjuknade gossen, men lemnades utan ali vård; och grannarne, vid förnyade besök, funno honom ligga alldeles naken, än på golfvet, än på en kista och än i en för hans kroppslängd allt för liten vaggs, usa annat underlägg, än ett trasigt var; och då nägra grannqvinnor pätogo honom linne, afkläddes detta genast at styfmodren under de otidigaste utbrott mot de -medlidsa mma: -Omsider skulle dock hans lidande nå sitt slut: den 18 sist!l. Augusti sbefriaren kom — det var dödenr. LANDSORTS-NYFETER.