Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 2

tagas af riksdagen, och pålagt alla och enhvar att rätta sig efter dessa bestämmelser; 5) derigenom att förordningen beviljat utgifter till tunga för den danska statskassan, utan att riksdagen dertill gifvit sitt samtycke; ec) derigenom att i strid mot hvad grundlagens 2 bestämt om fördelningen af den lagstiftande makten blifvit anordnadt ett riksråd med dels beslutande, dels rädgifvande röst, äfven för konungariket i angelägenheter som höra under konungens och riksdagens verkningskrets; d) derigenom att förändringar i denna förordning blifvit gjorda beroende af riksrådets samtycke, liksom riksrädens funktionstid tiil en del blifvit satt i beroende af andra beslut än H. M:s eget; 2) för att ha i motiverna till förordoingen af den 26 Juli 1854 sökt bibringa H. M. Konungen den tanken, att Danmarks rikes grundlag skulle kunna förändras på anna: sätt än i öfverensstämmelse med dess 100, och att om samtycke icke hos riksdagen skulle kunna uppnäs till grundlagens inskränkning till konungarikets särskilda angelägenheter, anledning kunde vare att begagna det vid grundlagens gifvande gjorda förbehåll, alltss att, med äsidosättande af grundlagen och genom användande af olagliga medel förskaffa helstatsförfattningen gällande kraft — äfvensom för att genom dessa motivers offentliggörande lätit denna tanke framträda säsom ett hot om att det skulle handlas efter densamma, om riksdagen icke gäfve sitt. samtycke till grundlagens förändring, och såsom ett försök att göra inskränkning i riksdagens beslutanderätt; 3) för att ha utan riksdagens goda minne ingätt förpligtelser till utlandet och gifvit andra löften af den beskaffenhet att de skulle vara till hinder för införandet af en egentlig konstitutionell författning, eller i alla händelser uti motiverna till förordningen af den 26 Juli 1854 inför H. M. Konungen gjordt gällande, att det funnes sädana förpligtelser och löften, för att derigenom förmå allerhögst densamme att neka sitt samtycke till en sådan författning, och det oaktadt sädana förpligtelser antingen icke finnas, eller i alla händelser, såsom icke meddelade riksdagen och af densamma antagna, äro ogiltiga. Detta förslag diskuterades i folkethinget den 18 dennes. Tutein, Tscherning och Jacobsen uttalade sig för förkastande af eller uppskof med detsamma; Larsen, Monrad, H. Hage och Rimestad för dess öfvergång till första behandlingen. Under debatten, som icke hann afslutas, afgaf premierministern på ministerens vägnar följande förklaring: Ministeren måste enhälligt hålla före, att den föreslagna riksrättsaktionen skall försvåra helstatsförfattningens genomförande i enlighet med ministörens program, som vunnit H. M. Konungens bifall, och enligt hvilket ministeren har att göra förordningen af den 26 Juli 1854 till utgångspunkt för det i programmet betecknade ordnandet af monarkiens författningsförhällanden, som regeringen åsyftar och derigenom den lösning af de nuvarande förvecklingarne, som det måste vara riksdagen och ministeren lika maktpåliggande att uppnå. Ministeren mäste alltså frän sin ståndpunkt finna anställandet af denna riksrättsaktion icke vara önsklig. Diskussionen i ämnet fortsattes den 19, men hann icke heller då att afslutas. Det synes troligt, att folkethinget låter anklagelsen i denna punkt tills vidare hvila, förbehållande sig rätt att sednare, om så anses nödigt, åter upptaga den. Deremot synes det under alla omständigheter ställa dessa ministrar under åtal för öfverskridandet af finanslagens bestämmelser. . Folkethinget antog den 17 med 90 röster mot 5 de hvilande grundlagsförändringarnes öfvergång till andra behandlingen. Fedrelandet, klandrar skarpt den afgångna ministeren för det oförsvarliga sätt, hvarpå den försummat frågan om jernvägen genom Jutland. I sin ifver att upplösa riksdagen för befrämjande af sina politiska spekulationer, glömde den bort att framlägga det fördelaktiga förslag, som ett engelskt kompani med Peto i spetsen 1853 ingaf till regeringen, och den kastade sedermera hela saken på en komit, af hvilken man icke förmärkt någon lifsyttring och som endast synes ha varit ämnad till en anständig begrafning åt hela frågan. Emellertid skall det engelska kompaniet ännu vara villigt att öfvertaga anläggningen af jernvägen, möjligen till och med utan garanti, om det blott en gång får koncessionen. G. Stephens, som förut endast varit konstituerad såsom lektor i engelska och anglosachsiska litteraturen i Köpenhamn, har nu erhållit definitiv anställning och blifvit utnämnd till professor. Berlingske Tidende berättar, att de af ministrarne, som tills vidare hade mottagit sina portföljer, nu blifvit definitift utnämnde. De med snällposten på e. m. ankomna danska bladen meddela, att premierministern d. 19 meddelat landsthinget att konungen entledigat kammarherren Scheel från att vara justitieminister (han var den enda qvarstående af gamla ministåren, i hvars förhandlingar han till följd af sjukdom under sednaste året ej hade deltagit) och grefve Wulf Plessen (danska ministern i Stockholm) från att vara utrikesminister och utnämnt etatsrådet Simon till justitieminiser, geheimerådet Scheel till utrikesminister ad interim samt geheimerådet Bang till verklig premieroch kommendör Michelgen till verklig marinminister. (De båda sistnämda förut endast utnämnda tills vidare,.) FRANERIKE. Det omtalas ryktesvis vara i fråga att återinföra den af Louis Napoleon afskaffade grundskatten. af 17 centimes, för att dermed betäcka räntorna för det förra lånet och det nu upptagna. Befallning har blifvit utfärdad, att de till tjenstgöring på örlogsflottan inkallade matroser från 20 till 40 års ålder skola oförtöfvadt inställa sig. En hr Enfentin, bekant såsom utgifvare af en Saint-Simonismens historia, har haft en audiens hos kejsaren för att framlägga en plan att genomskära näset vid Suez. För kejsarinnans moder, grefvinnan Montijo kommer att för 1,330,000 fr. inköpas det vi Champs Elysges belägna hotell Lauriston. En ung ordonnansofficer hos amiral Hamelin, Zede, hvilken sårades i båda benen ötskduner st Ae srtunter Sällan erat serade a kontorets on