Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 1

Det ligger hos denna konstnärinna någonting lefnadsfriskt, som icke kunnat intvingas i en föråldrad skolas hämmande bojor. Ingen af denna teaters avinliga artister rör och för sig på samma gång så ledigt, naturligt och plastiskt som hon; ingen framsäger sina roller otvungnare än hon, och om man än hos henne skulle sakna den slags känsla, hvilken är så älskad både af författare, skådespelare och åskådare, så torde man vid närmare besinnande deruti finna snarare en förtjenst än ett fel. M:ll Jacobsson utmärkte sig såsom vanligt, och herrarne förtjena allt beröm. Det är en backig väg hit upp till Södra teatern, yttrade en herre till en annan, under det de pustande sträfvade Götgatan uppåt. Åhja, men Bacchi väg är en glad väg,, svarade den andre; och i sanning, den mannen hade rätt. Hjertligare skrattar man icke ofta, än när man ser dessa gamla krutsprängda husarer insnärjas i kärlekens garn, eller dessa systrars ändlösa pladder; och samma muntrande känsla erfar man äfven vid åskådandet af de ystra vildtjnfvarnes sjelfsvåldiga upptåg och den grötmyndige skogvaktarens och hans följeslagares officiösa uppträdande och ömkliga fall. Visserligen äro både dialogen och kupletterna något hvad man kallar grofkorniga, och röra sig kanske något för mycket omkring hornboskapens hedervärda slägte; men man ler ändock deråt — och detta torde vara långt bättre än att gäspa åt sentimentala fadesser. Döden fadder är en gammal bekant, om hvilken numera icke torde vara mycket att säga. Kärlek och egoismp samt FViolettav hafva redan utgjort föremål för de offentliga organernas mer eller mindre utförliga granskning, och jag vill derföre icke förlänga mitt bref med angifvandet af mitt enskilda omdöme öfver dessa uppenbarelser på konstens himmel. Vid Drottninggatan förevisas en panorama af åtskilliga märkvärdiga städer och orter o. s. v. De flesta taflorna äro medelmåttiga; en, framställande Norrbro från Lejonbacken, utmärker sig fördelaktigt framför de öfriga. Scenerna från krigsteatern sakna lif och behörigt luftperspektiv. För sin biljett erhåller man, utom skåderätten, äfven en lott, i utbyte mot hvilken man begåfvas med en liten galanteripjes af mer eller mindre värde, hvarjemte hörselorganerna trakteras med en döfvanie musik af basuner, trumpeter och valdthorn. Inom sällskapsverlden är icke mindre lif