Aftonbladet – 23 januari 1855, sida 1

LES EVER Cs SA DE KE SITE USS a KEM Se Skeppsbron, Måndagen den 29 dennes, på förmiddagen. ——— oe90090999 990000 095 STOCKHOLM, den 23 Jan. Vi hafva från flera håll förnummit, att man fästat särdeles uppmärksamhet vid ett i förbigående vidrördt faktum i vår sednaste återblick på riksdagen, angående den oupphörligt tilltagande mängden af i högsta domstolen balanserade mäl, och man har, i sammanhang dermed, yttrat sin förvåning deröfver att justitieministern — som vid sednaste riksdag gjorde framställning till Rikets Ständer, angående ej mindre förbättring i lönevilkoren för revisionssekreterarne och hofrättens tjenstemän än tillökning i de sednares antal, och som vid föregående riksdag jemväl föreslog och erhöll en fördelaktig lönereglering för ledamotspersonalen i rikets hofrätter, samt ett förökadt antal af denna, allt i ändamål att befordra ärendenas skyndsammare afgörande, — vid begge dessa riksdagar underlåtit att inför K. M:t och Rikets Ständer yppa dels behofvet af ökade löner för rikets högsta domare (hvilket dock vid nyss förflutna riksdag blifvit afhulpet uppå enskilda riksdagsmäns derom väckta motion), dels på den ännu mer bjudande nödvändigheten att öka antalet ledamöter i högsta domstolen och fördela arbetena derstädes på det sätt att de rimligen kunna medhinnas utan allt för lång tidsutdrägt. Denna nödvändighet var, såsom vi omtalade i vår riksdagsåterblick, redan för mer än tio år sedan ögonskenlig och föranledde då en kongl. proposition, som likväl olyckligtvis afslogs vid 1848 års riksdag, bland annat, af det skäl, att något förslag icke var Rikets Ständer meddeladt angående beskaffenheten af den framtida fördelningen af arbetena inom högsta domstolen. Detta svar kom justitiedeparte-. mentet tillhanda ungefär samtidigt med hr grefve G. A. Sparres utnämning till chef för samma departement, och han synes endast deraf hafva haft giltig anledning att icke helt och hållet lemna denna vigtiga fråga å sido, äfven om han icke haft tillfälle att af arbetsförteckningarne från. justitierevisionsexpeditionen inhemta i hvilken kolossal skala balanserna sedan denna tid vuxit — en olägenhet, som icke kan på annat sätt förekommas, än dels genom tillökt antal domare i det högsta tribunalet, dels en annan organisation af detta, genom dess indelning på mer än en division. Högsta domstolen är för närvarande så träget sysselsatt som skäligen kan fordras, då den är upptagen vid dombordet fem förmiddagar och vanligen en eftermiddag i veckan, utan att på hela året åtnjuta fler än 9 till 10 dagars ferier vid helgerna; hvarförutan en högst betydlig tid åtgår för det äfven stigande antalet s. k. cirkulationsmål eller de ärenden, hvilka äro af den vidlyftiga och invecklade beskaffenhet att de icke kunna omedelbart efter föredragningen afgöras, utan måste af ledamöterna, hvar för sig, särskildt granskas, för att derefter af dem samfäldt diskuteras och beslut deri fattas. Härtill kommer högsta domstolens åliggande att afgifva utlåtande öfver alla, såväl från justitiedepartementet som från Rikets Ständer utgående lagförslag af mer eller mindre ingripande art och behäftade med större eller mindre fel, hvilka böra af högsta domstolen anmärkas ); och då i öfrigt tages i betraktande ej mindre det — i följdaf en ökad folkmängd och uppstående nya rättsförhållanden, för hvilka de gamla lagarne äro mer eller mindre otillräckliga, och således i samma mån mångtydiga och svåra att tillämpa — alltjemt tilltagande rättegångarne, än äfven den öfverflyttning till domaremakten som genom förordningen den 17 April 1828 stadgades af en mängd högst vigtiga och invecklade tvister, t. ex. om husesyn, fardag, rågångar och arrenden å kronans egendomar, kronolceveranser, vattenuppdämningar. 4c., som af de administrativa myndig. heterna förut afgjordes, torde det vara alltfö uppenbart, att högsta domstolen omöjliger kan medhinna att absolvera dessa mång. faldigade göromål med samma arbets krafter och enahanda tidsmått som då, föl snart femtio år sedan, denna domstols både ) Granskningen t. ex. af det och af komiterade 1 utarbetade förslag till ändring i kredittagarne 1ä Å rer för högsta domstolen borttagit icke mindre 5! 20 arbetsdagar för att slutligen förkasta nästa Å alltsammans.