Aftonbladet – 20 januari 1855, sida 2

det majestätiska ansigtet på bergets sida icke var särdeles träffande. Folket upphörde således redan under hans lifstid att ära honom och öfverlemnade honom helt lugnt åt glömskan sedan han aflidit. Hans minne fortlefde en liten tid i förbindelse med det praktfulla palats som han uppfört och hvilket längesedan blifvit förvandladt till ett hotell för de resandes beqvämlighet, hvilka hvarje sommar kommo i stor mängd för att besöka det berömda näturfenomenet, det stora stenansigtet. Då mr Gathergold således förlorat sitt anseende och blifvit kastad i skuggan, väntade man åter på profetians man. Händelsen gjorde att en yngling, född i dalen, hvilken många år förut tagit värfning som soldat, efter en mängd blodiga strider nu blifvit en namnkunnig fältherre. Hvilket namn han än må bära uti historien, på slagfältet och i lägret var han känd som Old Blood and Thunder. Denne i kriget grånade veteran var nu försvagad af ålderdom och blessyrer och hade tröttnat vid det militäriska lifvets tumult, vid trummornas hvirflar och trumpeternas klang, som så länge ljudat för hans öron. Han hade nyligen gifvit tillkänna, det han hade för afsigt att återvända till sin fädernedal, i hopp att återfinna lugnet der, hvarest han erinrade sig hafva lemnat det. Invånarne i dalen, hans fordna grannar, och deras uppväxta barn, öfverenskommo att med kanonsalut och en högtidlig middagsmåltid välkomna den ryktbare krigaren. Detta beslut fattades med ännu mera entusiasm, emedan det påstods att det stora sten-ansigtets afbild nu verkligen blifvit synlig. Man sade att en adjutant hos Blood and Thunder, hvilken rest genom dalen, blifvit bestört öfver likheten. Dessutom voro generalens fordna skolkamrater och bekanta beredda att med ed intyga att, så vidt de kunde erinra sig, — nämnde general redan som gosse varit ovanligt liki det stora sten-ansigtet, fastän de al. drig på den tiden kommit att tänka derpå. Stor var således den oroliga spänning som